KI: Nya lagregler motverkar en expansiv kunskapsutveckling i Sverige

Sedan den 20 juli i år gäller förändringar i utlänningslagen som gör det betydligt svårare att få permanent uppehållstillstånd. Bland annat ställs utan undantag försörjningskrav på sökande från den dag ansökan prövas. Det här drabbar internationella forskare och forskarstuderande verksamma i Sverige. 

Redan i mitten av mars uppmärksammade Karolinska Institutet (KI) att de förändringar i lagen som nu genomförts, riskerar att drabba svensk forskning på både kort och lång sikt. I en skrivelse till regeringen påpekade vi att de hårdare kraven, bland annat avseende försörjningskrav, anställning och språkkunskaper, direkt skulle missgynna denna strategiskt viktiga grupp i det svenska samhället. 

LÄS OCKSÅ: ”Det behövs ett samlat ledningsansvar för att uppnå mål om ökad hälsa”

De nya reglerna infördes utan övergångsbestämmelser (dock ingår ännu inte de hårdare språkkraven), och har direkt börjat leda till de negativa konsekvenser vi befarade: Ökad stress, oro och frustration, påbörjad planering för att flytta till universitet i andra länder och söka jobb i andra branscher är några av reaktioner vi märkt av vid KI. 

Det är uppenbart att svenska lärosäten på sikt riskerar att tappa många talanger som hade varit intresserade av att stanna och berika och bidra till den svenska kunskapsutvecklingen. Vi kommer också att få svårare att rekrytera nya kompetenta doktorander och forskare. Sveriges attraktionskraft kommer att försvagas när de nya villkoren för uppehållstillstånd blir alltmer kända i omvärlden. 

Många som tackade ja till en forskar- eller doktorandtjänst i Sverige utifrån den tidigare lagstiftningen, känner sig nu lurade och besvikna. Den trygghet som ett uppehållstillstånd ger är borta och har ersatts av osäkerhet och otydlighet om vad som gäller. 

Enligt en analys genomförd av Universitetskanslersämbetet (UKÄ) är det vanligt med tidsbegränsade anställningar i högskolan. Det innebär att man kan hamna i en kort period av arbetslöshet mellan två olika forskartjänster vilket innebär en stor risk för att ens ansökan om permanent uppehållstillstånd avslås. Då ska man veta att arbetslösheten totalt sett inom denna grupp är mycket låg – det här är en mycket efterfrågad arbetskraft. 

Det är lätt att förstå att många kompetenta och talangfulla forskare från andra länder kommer att överväga att lämna Sverige på grund av den här osäkerheten. 

Lagstiftningen är också krånglig, rigid och ger paradoxala effekter på andra sätt. Det är exempelvis ofta inte möjligt att ”byta tillstånd” inifrån landet. Det kan i praktiken innebära att en person som vistas i Sverige utifrån ett tillstånd, måste resa ut från Sverige för att få uppehållstillstånd om förutsättningarna förändras, till exempel att hen fått en fast tjänst. Detta innebär i sin tur att forskaren kan tvingas skjuta upp eller avbryta pågående eller påbörjad forskning. Lagen är helt enkelt inte tillräckligt anpassad för olika gruppers förutsättningar och motverkar snarare än underlättar en expansiv kunskapsutveckling i Sverige.

Vi på KI är stolta över vår internationella prägel. Vi brukar prata om att vi är ett globalt universitet med studenter, forskarstuderande, forskare, lärare och andra medarbetare från jordens alla hörn. Det är mycket tack vare vårt omfattande internationella inslag på campus som vi konsekvent rankas som ett av världens ledande medicinska universitet. 

Vi har rekryterat många enastående talanger, finansierat deras forskarutbildning och som bonus fått ett kraftfullt tillskott i den samlade svenska forskarkompetensen. Nu riskerar vi tappa denna kompetens till andra länder. Har Sverige råd med det?

Ole Petter Ottersen, rektor Karolinska Institutet