Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

KD: Beslut om sjukvården ska inte fattas i Bryssel

Pandemin får inte bli en ursäkt för att utöka EU:s befogenheter på hälso- och sjukvårdsområdet. Det skriver kristdemokraterna Désirée Pethrus och Acko Ankarberg Johansson som uppmanar regeringen att tydligt verka för att hälso- och sjukvården ska förbli en nationell kompetens.

Publicerad: 11 januari 2021, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

I framtiden riskerar beslut som rör sjuk- och hälsovården att hamna i Bryssel, skriver Désirée Pethrus och Acko Ankarberg Johansson.

Foto: Microvectors/Colourbox, Kristdemokraterna


Ämnen i artikeln:

EUCoronaviruset

Coronapandemin och dess konsekvenser för våra samhällen har aktualiserat frågan om EU:s befogenheter, särskilt när det gäller på hälso- och sjukvårdsområdet. EU fick kritik i början av pandemin för sin oförmåga att kunna svara på krisen och förmå medlemsländerna att samarbeta och koordinera sina insatser. För svensk del blev det kanske som mest uppenbart när Frankrike stoppade fyra miljoner skyddsmasker som ett svenskt företag hade köpt från Kina.

I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att EU inte har befogenheter på hälso- och sjukvårdsområdet. Men med unionens oförmåga att agera färskt i minnet och en pandemi som fortfarande skördar många människoliv i Europa är det kanske inte så konstigt att EU-kommissionen vill se utökade ansträngningar när det gäller just hälso- och sjukvård. Startskottet för detta var när EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i november presenterade förslaget om att upprätta en hälsounion. På så sätt vill EU-kommissionen stärka sin roll vid gränsöverskridande hot mot människors hälsa. Förslaget är bara ett första steg för att stärka EU:s hälsoarbete.

Kristdemokraterna ser fördelar med samordning vid kriser, men anser att hälso- och sjukvårdsarbetet bör förbli en nationell kompetens. Därför har vi i riksdagens socialutskott och EU-nämnd drivit på regeringen för att tydligt verka för att det förblir så. Även om det finns flera frågor som är viktiga att samarbete kring, exempelvis antibiotikaresistens och vaccin, så måste det fortsatt vara varje medlemslands ansvar att finansiera, förvalta och organisera sina hälso- och sjukvårdssystem.

Ett exempel där vi har legat på regeringen är i behandlingen av EU:s hälsoprogram 2021–2027, som sträcker sig över en mycket lång tid och därmed riskerar att utöka unionens befogenheter på området. Det är ett ambitiöst program med flera viktiga delar, såsom ökad koordinering och starkare beredskap vid hälsokriser. Kommissionen skriver också i sitt förslag att mediciner ska bli tillgängligt för alla. Det är givetvis något som är positivt och svårt att argumentera emot, men det är knappast EU:s ansvar att subventionera läkemedel i allmänhet.

Kristdemokraterna har i grunden inte heller problem att ställa sig bakom skrivningar om att vi behöver satsa mer i vårt sjukvårdssystem, särskilt då vi är partiet som lägger mest pengar på sjukvården och som har det mest ambitiösa reformprogrammet för svensk sjukvård. Men sådana beslut ska fattas i Sveriges riksdag och inte i Bryssel.

Programmet för en hälsounion kan verka okontroversiellt då det till stor del består av principer och uppmaningar till medlemsländerna. Men regeringen måste dra lärdomar av sitt misslyckande med den sociala pelaren, som också var beundransvärda principer och uppmaningar men som nu har resulterat i förslag på minimilöner. Ett förslag som riskerar att hota den svenska modellen och maktbalansen mellan arbetsmarknadens parter.

Då tillbakavisade Socialdemokraterna och Stefan Löfven våra farhågor med påståenden om att vi inte skulle vara intresserade av förbättrade levnadsvillkor och social trygghet för människor. När ett skarpt förslag nu har presenterats av EU-kommissionen låter det dock annorlunda från Socialdemokraterna.

Kristdemokraterna har länge varit varma anhängare av EU-samarbetet och vårt svenska medlemskap, trots brister i samarbetet såsom under pandemin. Det är föga troligt att incidenten med de svenska munskydd som fastade i Frankrike hade lösts snabbare utan vårt medlemskap i EU. Coronapandemin har därför visserligen visat på flera områden där samarbetet och koordineringen kan bli bättre. Men trots detta är det vår bestämda uppfattning att alla typer av investeringar och reformer i sjukvården måste lämnas åt medlemsländerna.

Regeringen måste lära sig av sina tidigare misstag och ta kommissionens förslag på allvar. Ansvarig kommissionär Stella Kyriakides har sagt att hon under kommande konferens om framtidens EU vill titta vidare på vem som ska ha befogenheter över hälsorådet. I ljuset av ett sådant uttalande bör det ringa varningsklockor även i regeringskansliet och hos socialdemokraterna. Om inte, riskerar beslut som rör sjuk- och hälsovården i framtiden att hamna i Bryssel.

Desirée Pethrus, riksdagsledamot (KD), EU-politisk talesperson

Acko Ankarberg Johansson, riksdagsledamot (KD), ordförande riksdagens socialutskott

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

EUCoronaviruset

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev