”Januaripartierna gör budgeten till ett välfärdshån”

Den budgetproposition som finansminister Magdalena Andersson lagt fram är ett hån mot välfärden. De så kallade Januaripartierna, som står bakom budgeten, väljer att lägga över 30 miljarder kronor på skattesänkningar, samtidigt som de generella statsbidragen till kommuner och regioner minskar med 4,5 miljarder, genom att de tillfälliga statsbidragen från 2020 faller bort.

Bland det mer iögonfallande är att regeringen väljer att införa en ungdomsrabatt på arbetsgivaravgiften om nio miljarder kronor. Det allra sämsta med förslaget är att de unga som verkligen riskerar att fastna i arbetslöshet oftast saknar en gymnasieutbildning. Dessa nio miljarder hade i stället kunnat användas till utbildning och därmed riktiga jobbmöjligheter i framtiden. En mycket säkrare och långsiktigt lönsam framtidsinvestering, inte minst eftersom många av de klassiska ungdomsingångsjobben, på restauranger och i affärer, är sådana som riskerar slås ut för gott som en konsekvens av pandemin.

En verklig framtidsinvestering vore att satsa på hela skolsystemet: På förskolan för att lägga en bra grund. På grundskolan så att alla får med sig de grundläggande kunskaper som behövs. På gymnasiet så att eleverna blir rustade för framtidens arbetsmarknad. Och på vuxenutbildningen så att den som behöver komplettera sin utbildning eller skola om sig får en rimlig chans. Hit borde de nio miljarderna ha gått i stället.

Trots att finansministern försöker framställa det som att kommunerna ges mer pengar, så medför budgeten i praktiken minskade generella statsbidrag med tre procent till kommuner och regioner jämfört med i år. Samtidigt är nedskärningarna enorma i de kommunala verksamheterna. Uppsägningarna breder ut sig och även lärare drabbas.

Ändå väljer Januaripartierna stora skattesänkningar före ökade statsbidrag till välfärden. Det vittnar om en extremt svag insikt om hur verkligheten ser ut för alla oss som jobbar i vården, skolan och omsorgen. För förskolläraren som sliter med allt större barngrupper. För ämnesläraren som får fler lektioner och mindre stödfunktioner. Eller för specialläraren som lämnas själv med alla behov och planer.

Regeringens egen Långtidsutredning konstaterar att offentliga investeringar i produktiva välfärdsverksamheter som skola och utbildning är helt avgörande för ekonomisk tillväxt. Vi vet till exempel att en satsning på fler behöriga lärare skulle kunna höja resultaten kraftigt i skolan. Det skulle i sin tur, enligt beräkningar för OECD av nationalekonomerna Hanushek och Woessmann, på sikt öka den svenska bruttonationalproduktionen.

En IFAU-rapport, Långsiktiga effekter av mindre klasser visar att om en klass har fem färre elever förbättras skolresultaten, vilket också leder till bättre framtida ekonomisk avkastning. Men med dagens besparingsiver blir det istället allt större klasser, vilket på sikt leder till försämrade kunskaper och sämre ekonomisk utveckling.

Vi vet också att arbetsmiljön i skolan i sig leder till försämrade resultat. I flera rapporter (Bra arbetsmiljö höjer elevernas resultat, Lärarförbundet och Sveriges Elevkårer, 2013) har Lärarförbundet tillsammans med Sveriges Elevkårer visat att för varje procentenhet som lärarnas sjuktal ökar i en kommun, så minskar meritvärdet i årskurs 9 med 1,4 poäng. Ju fler elever och ju fler lektioner en lärare har, desto större är risken för att läraren blir sjukskriven med försämrade resultat som följd.

Januaripartiernas oförmåga att prioritera välfärden och i stället prioritera skattesänkningar är helt fel strategi. Sveriges framtid blir bättre med utbildningssatsningar som ger unga en verklig chans till jobb som osubventionerade 27-åringar – inte bara som subventionerade 22-åringar.

Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande Lärarförbundet