Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Ingen vill ha dem som blivit över i sin budget”

Se det gemensamma ekonomiska ansvaret. Utgiften minskar inte när myndigheter eller kommuner försöker lämna över ansvaret till varandra, skriver ledningen för EU-projektet MIA.

Publicerad: 15 september 2022, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Projektledningen i MIA Vidare: Kristoffer Zetterberg, Maria Rösby, Lena Willner, Helena Bajlo och Kerstin Larsson.

Foto: Eira Olsson


Ämnen i artikeln:

ArbetsförmedlingenArbetsmarknadRegion Stockholm

När ett av Europeiska socialfondens största projekt nu går i mål efter fem år vill vi synliggöra en anonym och växande grupp. Det handlar om dem som har fel utbildning, oupptäckta diagnoser, är för unga eller för gamla. De vars jobb försvunnit eller digitaliserats. De som blivit över.

I dag står du kanske där med bra jobb och lön, men nästa gång kan det vara din tur. Du blir plötsligt sjuk, eller så är din plats på arbetsmarknaden borta. Kanske har du aldrig fått möjligheten att visa din förmåga att arbeta. 

LÄS MER: Aktivitetsplikt ska sätta press på arbetslösa – och på kommunen 

Du får sjukpenning, eller så bedöms du inte vara tillräckligt sjuk och hamnar hos kommunen för att söka försörjningsstöd. För frisk för sjukpenning, inte arbetsför nog för Arbetsförmedlingen. 

Du märker att ingen vill ha dig.

Nu startar en tröstlös vandring mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, vården och kommunen. Du möter olika handläggare och berättar din historia om och om igen. Du drabbas av konsekvenser som krav och regler för med sig. 

Du som var en tillgång har blivit en belastning. Var tog ditt självförtroende vägen? Hur ska du finna mening i livet igen?

Hur kan det bli så tokigt när ingen gör fel? 

Myndigheternas logik utgår från lagstiftning, uppdrag och budget, skapade för att bidra till ett fungerande samhälle. Men sektorerna är ett hinder, eftersom de kommunicerar och samarbetar illa med varandra. Människor bollas runt. Har deltagaren tur får hen stöd inom de livsområden som kärvar, för att kunna närma sig arbetsmarknaden. 

Beslut fattas olika beroende på var du bor, vilken handläggare du har och hur lagen tillämpas.  Vore det rättssäkert skulle alla behandlas lika över landet. Så är det inte. Deltagare i projektet MIA, som står för Mobilisering Inför Arbete, har vittnat om att de får ett bättre bemötande när våra medarbetare medverkar på möten.

Inom ramen för MIA har vi stöttat 3 500 personer. Under resan har vi sett vad som behövs för att människor ska lämna ett låst läge och kunna arbeta och försörja sig själva.

Projektet, som pågått i 21 kommuner i Stockholmsregionen, har engagerat 150 medarbetare. Vi har utgått från personcentrerade metoder och fokuserat på bemötande, jämställdhet, jämlikhet och tillgänglighet. Vi har sett att tiden det tar att börja arbeta och studera avsevärt förkortas när vi lyssnar på våra deltagare och fokuserar på bemötandet. 

Vårt framgångsrecept bygger på grundliga kartläggningar. När man tar reda på den egentliga orsaken till att en person inte har jobbat eller studerat under lång tid, kan man ge rätt stöd. En person som lever i en våldsam relation kan knappast fokusera på ett arbete. Den som inte har en bostad får svårt att koncentrera sig på studier.

Varje person behöver bli sedd som unik och behandlas utifrån sina egna förutsättningar. Vi har arbetat med evidensbaserade metoder. Men viktigast av allt är kanske att deltagarna i MIA har stöd av en och samma person genom hela processen, via samtal och i kontakten med andra aktörer. 

Vi tycker att det är dags att modernisera synen på arbetsmarknadsåtgärder och göra det som fungerar långsiktigt:

Se det gemensamma ekonomiska ansvaret. Utgiften minskar inte när myndigheter eller kommuner försöker lämna över ansvaret till varandra. Ett kortsiktigt perspektiv riskerar att fördyra totalkostnaden.

 Ge evidensbaserat, personcentrerat stöd.

 Ge stödet så länge deltagaren behöver det. Ingen blir hjälpt av att känna sig pressad av att det ekonomiska stödet plötsligt kan dras in eller har en godtycklig tidsbegränsning. 

 Satsa på parallella insatser. Arbetsträning kan kombineras med kognitiv beteendeterapi eller fysisk rehabilitering. En person som får hjälp med hela sin livssituation från början kan få livet att fungera på lång sikt.

Projektledningen i MIA Vidare:

Maria Rösby, projektchef

Helena Bajlo, kommunikatör

Kristoffer Zetterberg, utredare

Lena Willner, verksamhetsutvecklare

Kerstin Larsson, ekonom

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev