”Ingen ska tvingas välja mellan våld och hemlöshet”

Våldsutsatta kvinnor och barn kastas ofta ut i hemlöshet när de väljer att lämna de män som utsätter dem för våld. Till Frälsningsarméns skyddade boenden kommer kvinnor ur alla samhällsklasser som är utsatta för våld i en nära relation. Behovet av skydd är akut och ofta föreligger en risk för dödligt våld. 

Många kommer tillsammans med sina barn. På våra skyddade boenden får de en fristad från sina förövare, hjälp i kontakter med socialtjänst, polis och jurister, kuratorstöd och meningsfulla aktiviteter för barnen.

LÄS MER: Stadsmissionen: Kommunerna allt tuffare mot hemlösa barnfamiljer – ”Prioriteras bort” 

Att bryta upp från en våldsam partner är ofta en lång och svår process. Många av kvinnorna och barnen vi möter lider av posttraumatisk stress till följd av såväl psykiskt som fysiskt våld. De tvingas leva under skyddad identitet och kvinnorna bär på en ständig oro för att de själva och barnen ska bli upptäckta av den som har utövat våld mot dem. I Sverige lever cirka 15 000 kvinnor med skyddad identitet.

Socialtjänsten placerar kvinnor på våra skyddade boenden. Placeringarna är ofta kortsiktiga, från någon vecka upp till några månader. Efter placeringen är det upp till kvinnan själv att ordna med ett boende för sig och sina barn. 

Den hjälp våldsutsatta kvinnor och barn får varierar från kommun till kommun. En del kommuner har jourlägenheter. Men de flesta kommuner har ingenting alls att erbjuda. En tuff bostadsmarknad – inte minst i storstäderna – gör att många kvinnor har svårt att ordna sin boendesituation. För den kvinna som är beroende av samhällets ekonomiska stöd är det socialtjänsten som tar över ansvaret. Och det blir långt ifrån alltid bra.

Stuprörstänk, bristande helhetssyn och kortsiktiga ekonomiska beslut gör att våldsutsatta kvinnor och barn ofta kastas rakt ut i hemlöshet. Vi har otaliga exempel på hur kvinnor och barn slussas runt på tillfälliga boenden – som vandrarhem och härbärgen – där de kan få dela dusch och kök med främmande människor.

Kvinnor som utsatts för våld vill förstås slippa att gå tillbaka till de män som har utsatt dem för våld. Att de ska tvingas välja mellan våld och hemlöshet är inte särskilt smickrande för vårt välfärdssamhälle. Men så ser dessvärre verkligheten ut många gånger. 

Många av dem vi möter har tidigare haft ett ordnat boende och en stabil ekonomi. När de slutligen väljer att lämna en våldsam relation kastas allt omkull. Ofta får de lämna sina hem väldigt plötsligt. 

För att komma bort från hot och våld tvingas de dessutom sluta på sina jobb. På ett skyddat boende är de per definition inte sjuka, så de har svårt att få någon sjukersättning. Många tvingas söka ekonomiskt bistånd eller leva på existensminimum. Samtidigt som de bearbetar sina trauman måste de driva kostsamma vårdnadstvister, där de kämpar för att barnen inte ska behöva utsättas för ytterligare våld.

Förlorade inkomster och skulder gör att de även hamnar långt ifrån bostadsmarknaden. Eftersom de inte har något jobb kan de inte få ett hyreskontrakt. Utan fast adress blir det svårt att söka barnomsorg. Utan barnsomsorg kan de inte jobba. Och så vidare. 

Det sociala priset är också högt. Kvinnor med skyddad identitet slits upp från sina tidigare sociala nätverk. Risken för upptäckt gör att de inte kan vistas i sina tidigare miljöer. För barnen blir de sociala konsekvenserna särskilt påtagliga. De tvingas lämna både skolor, kompisar och fritidsaktiviteter. 

Sedan 2020 är FN:s barnkonvention en del av svensk lagstiftning. Enligt den har varje barn rätt till mat, kläder och boende. Socialtjänsten och andra myndigheter ska alltid beakta barnperspektivet i sina beslut. Trots detta ser vi hur kortsiktiga ekonomiska perspektiv alltför ofta trumfar barnperspektivet. 

Så här kan det inte få fortsätta. Principen om ”bostad först” är en beprövad teori, och den borde självklart även omfatta våldsutsatta kvinnor och barn. Frälsningsarmén anser att barnperspektivet borde få en större tyngd i relation till kortsiktiga ekonomiska perspektiv. Ingen ska behöva välja mellan våld och hemlöshet.

Per-Johan Fernström
Verksamhetsutvecklare inom Frälsningsarméns sociala arbete