I coronakrisens spår ökar våldet i nära relationer

Med anledning av den rådande Covid-19-pandemin har Folkhälsomyndigheten har gått ut och rekommenderat befolkningen att inte hälsa på våra nära och kära om dessa är äldre eller sjuka. Man har även uppmanat alla i Stockholms län att stanna hemma från sina arbeten i högsta möjliga mån. Runt om i landet försöker vi alla göra vad vi kan för att minska smittspridningen. Detta innebär att vi den närmaste tiden kommer spendera mycket mer tid än vanligt i våra hem.

För de flesta av oss är det inga konstigheter med att vara hemma. En del kanske till och med tycker att det är lite skönt att inte behöva sätta sig på den trånga bussen på morgnarna och åka iväg till ännu en dag på kontoret och i konferensrummen. Men för andra innebär hemmavistelsen något helt annat. För en del personer är nämligen hemmet den allra farligaste platsen man kan vara på.

Vi talar naturligtvis om de 14 procent av kvinnorna i Sverige som någon gång i vuxen ålder har blivit utsatta för våld eller hot om våld i nära relationer. Alltför för många kvinnor tvingas leva i skräck för att bli både fysiskt och psykiskt misshandlade av sin partner, och coronapandemin kommer göra den verkligheten allt mer kännbar.

När Kina som det första pandemidrabbade landet bad sina invånare att isolera sig syntes en ökning på över 240 procent av anmälda fall av våld i nära relationer. Bilden blir ännu dystrare när man även ser till att viruset gör att frivilligorganisationer tvingas begränsa sin verksamhet, att vården nyttjas till bristningsgränsen och att mörkertalet för våld i nära relationer antas vara mycket stort. Sammanfattningsvis kommer situationen för de redan utsatta bli ännu svårare.

Det är viktigt att samhället påminner sig om att frågan om kvinnors säkerhet ständigt måste vara en hög prioritet. 2018 dödades 22 kvinnor i Sverige av sin partner, och vi måste möta det problemet med samhällets samlade kraft. Det krävs bland annat att kommuner tar sitt ansvar för att bygga fler skyddade boenden, att Polisen på allvar prioriterar mäns övergrepp mot kvinnor och att stödet till organisationer och kvinnojourer som möter offer förstärks ytterligare.

Den ekonomiska krisen som är en konsekvens av coronaepidemin gör även frågan om kvinnors ekonomiska självständighet relevant än en gång. Alldeles för många kvinnor upplever ekonomi som ett hinder för att avsluta en relation. Det är inte svårt att förstå det när man är beroende av sin partner för att kunna betala sin hyra och räkningar i slutet av varje månad. Många kommer känna av corona i plånboken, då både sparat kapital och arbetsinkomster gått förlorade. Kvinnors ekonomiska självständighet måste prioriteras högre – ekonomi ska aldrig få vara ett hinder från att göra slut med en person som är skadlig för en.

Kvinnomisshandel är tyvärr ett problem som inte enbart kan lösas av att vi politiker enas kring att skjuta till några extra miljoner till en verksamhet eller ändrar i gamla förvaltningsrutiner. Givetvis är även det nödvändigt, men det krävs också att vi alla tar på oss att vara medmänniskor med varandra och agera ifall vi misstänker att någon far illa. Den omtänksamhet som sköljer över Sverige borde inte stanna vid att ställa upp för att köpa mjölk till den gamla tanten i trappuppgången. För att vi ska komma åt problemet med mäns våld mot kvinnor krävs det också att vi agerar om vi misstänker att någon far illa. Fråga, knacka på, orosanmäl eller ring 112. Hellre en gång för mycket än en gång för lite.

Elin Hjelmestam, ordförande Luf Storstockholm

Karin Pettersson, första vice ordförande Luf Storstockholm

Marcus Willershausen, andra vice ordförande Luf Storstockholm