Hot och våld får inte bli vardag i välfärden

Under senare år har det genomförts flera reformer som har stärkt det straffrättsliga skyddet för personer som utövar förtroendeuppdrag, men dessa åtgärder har inte varit tillräckliga för att motverka utvecklingen. Istället ser vi att utsattheten bland förtroendevalda ökar, vilket är ett allvarligt angrepp mot demokratin. Mot bakgrund av detta har regeringen publicerat en lagrådsremiss där lagändringar med straffskärpningar föreslås träda i kraft den 1 januari 2020. SKL har tillsammans med regeringen under åren 2016-2018 genomfört ett antal utbildningar i ämnet och har även fokuserat på hur kommuner kan arbeta med förebyggande insatser för att minska utsattheten för förtroendevalda. I relation till detta anser vi att det är dags att arbetsgivarna inom den offentliga sektorn intensifierar det förebyggande arbetet när det gäller de anställda inom välfärdssektorn.    Vi har granskat kommuners, landstings och regioners arbete med att hantera hot och våld mot anställda. Slutsatsen är att det förebyggande arbetet behöver intensifieras, då knappt fyra av tio (38 procent) medarbetare upplever att det bedrivs ett aktivt förebyggande arbete för att motverka hot och våld. Till exempel måste riskanalysarbetet systematiseras i enlighet med Arbetsmiljöverkets föreskrifter om hot och våld i arbetsmiljön. Vidare ser vi ett stort behov av att stärka anmälningsbenägenheten vid uppkomna situationer samt att föra kontinuerliga diskussioner på arbetsplatserna kring acceptans- och toleransnivå.  I ett antal av de revisionsgranskningar där vi granskat hur kommuner, landsting och regioner arbetar med att förebygga, motverka och hantera hot och våld mot anställda har anställda fått svara på enkäter kring förekomsten av hot och våld. Enkätresultaten är tydliga: framförallt hot är vanligt förekommande, anmälningsbenägenheten är låg och kännedom om riktlinjer och rutiner minskar ju längre ut i organisationen den anställde är. I exempelvis granskningen av två större regioner skickades en enkät ut till sammanlagt 632 anställda inom hälso- och sjukvården. Av det totala antalet respondenter uppgav 78 procent att hot och våld riktat mot anställda på den egna arbetsplatsen har förekommit en eller flera gånger under det senaste året. Nästan hälften (45 procent) uppgav att hot och våld har förekommit flertalet gånger under det senaste året.  Våra revisionsgranskningar visar att den låga anmälningsbenägenheten dels beror på upplevelsen av att inträffade situationer sällan leder till en åtgärd och dels att utsatta anställda inte uppfattat hotet som tillräckligt allvarligt, delvis på grund av en normaliserad och hög toleransnivå. Detta är inte bra.  Det finns ett tydligt lagstadgat arbetsgivaransvar som innebär att risken för att utsättas för hot och våld måste förebyggas, hanteras och följas upp. Insatserna bör prioriteras för personalgrupper som har direktkontakt med utövarna, som oftast är elever, brukare, patienter eller anhöriga.  Vi menar att offentliga arbetsgivare behöver säkerställa följande viktiga delar:

￭ Säkerställa ett systematiskt riskanalysarbete med syfte att öka den förebyggande förmågan samt bidra till utvecklingen av effektiva handlings- och åtgärdsplaner.   

￭ Öka anmälningsbenägenheten genom att ha enkla rapporteringssystem för avvikelser, kontinuerligt diskutera acceptans- och toleransnivå på arbetsplatserna samt vara tydlig i kommunikationen kring vidtagna åtgärder med den som blivit utsatt.   

￭ Säkerställa att anställda och chefer har rätt utbildning och kunskap i hur hot- och våldssituationer kan förhindras och hanteras. Detta är en av de viktigaste åtgärderna med tanke på att kunskapen blir svagare ju längre ut i organisationen man kommer.

Vi måste tillsammans vända denna negativa samhällsutveckling genom att arbeta målmedvetet i välfärdssektorn med att förändra attityder och säkerställa att alla känner sig trygga på sin arbetsplats.

Fredrik Birkeland, revisor och rådgivare för offentlig sektor  PwC

Lena Salomon, partner och certifierad kommunal revisor PwC