”Höghastighetsjärnvägen skördar sitt första offer”

Trafikverket står i veckan inför ett beslut som, oavsett utgång, får stora konsekvenser för infrastrukturen i norr. Järnvägen mellan Arvidsjaur och Jörn, som beslutet rör, kan förefalla obetydligt. Men denna järnvägssträcka är just nu en bricka i ett spel om vem och vilka som ska få bygga ut höghastighetsjärnväg i Sverige. I potten ligger kontrakt värda minst 230 miljarder kronor.

På den ena sidan i detta spel finns Inlandsbanan AB som projekterar en öppen järnväg för godstransport genom halva Sverige och som har gods för industrin i Nordnorge och norra Sverige som främsta framtida kunder. Projektet har visat sig samhällsekonomiskt lönsamt, vilket är ovanligt i dessa sammanhang, men förutsätter att förbindelselänken mellan järnvägssystemen förblir öppen.

På den andra sidan finns landets största byggföretag Skanska som i dag saknar varje form av referens för att bygga höghastighetståg för persontrafik. Genom att få Trafikverkets tillåtelse att ta över järnvägen Arvidsjaur – Jörn utan betalning får byggbolaget en gratisoption att bygga några kilometer järnväg för att vissa, i dag okända, tågtillverkare ska få testa höghastighetståg. Härigenom får det en möjlighet till en unik referens i Sverige – vem kan annars påstå sig ha byggt höghastighetsjärnväg i Sverige?

I en framtida upphandling blir denna referens helt avgörande. Utan referensen kan Skanska inte konkurrera om kontrakt värda 230 miljarder. Med referensen är man plötsligt den enda som har byggt sådan järnväg i Sverige. Enligt uppgifter från projektbolaget RTN och i media är byggbolaget villigt att satsa en miljard för denna option att bygga en testbana för snabbtåg.

Det som gör det hela problematiskt är att de forskare och statliga utredare som har analyserat höghastighetsjärnvägen mellan Stockholm-Göteborg-Malmö samstämmigt har dömt ut denna järnväg som samhällsekonomiskt olönsam. Kritiker har även pekat på att snabbtågen mellan de stora städerna riskerar att tränga undan andra investeringar.

Om Trafikverkets styrelse i morgon tisdag beslutar att upplåta järnvägen mellan Arvidsjaur-Jörn till Skanska på 30 år försvinner en del av möjligheterna för Inlandsbanan att genomföra det lönsamma järnvägsprojekt som projekterats under en längre tid. Det innebär konkret att industrin i Nordnorge och Norrland, som är i behov av mer kapacitet i transportsystemet, inte kommer att få se någon utbyggnad av järnväg för att möta de ökade behoven av transportkapacitet de närmaste 30 åren. Ingen ny kapacitet tillkommer och ingen redundans i systemet tillskapas.

Höghastighetsjärnvägen kommer därmed att skörda sitt första offer då det, må vara indirekt, undantränger ett samhällsekonomiskt lönsamt och systemviktigt infrastrukturprojekt. Inte helt oväntat sker detta i röstsvaga Norrland.

Infrastrukturminister Thomas Eneroth (S) har i en interpellation i riksdagen nyligen hänvisat till förbudet mot ministerstyre. Vad han inte tycks inse är att valet att inte göra något alls också är en form av ministerstyre. En form som inte gagnar samhället som helhet, men väl vissa enskilda intressen.

Björn Öberg, advokat, specialist på stora infrastrukturprojekt