”Hjälper regeringens satsningar elever som drabbats negativt av pandemin?”

Många barn och unga har haft svårt att tillgodogöra sig kunskaper i skolan under pandemin och de riskerar därför ofullständiga betyg och en svag start in på arbetsmarknaden. Att regeringen nu väljer att satsa på de elever som drabbats negativt av distansundervisning och isolering är därför välkommet.

Men är det verkligen sommarkurser, betygsprövning och lovskola som behövs? Hur har regeringen kommit fram till att detta är de bästa åtgärderna för att komma tillrätta med de många utmaningar pandemin fört med sig för våra barn och unga och deras utbildning?

LÄS OCKSÅ: Utbildningsministern försvarar mer skolbidrag: ”Kan omfördelas” 

I lärandeprocesser är ”more of the same” sällan en framgångsrik väg – åtminstone när de valda åtgärderna inte har fungerat till att börja med. Risken är därför att de åtgärder som regeringen föreslagit i vårens budgetproposition är till ringa nytta för en stor grupp ungdomar.  

Innan åtgärder sätts in krävs mer kunskap om vilka faktiska svårigheter som de berörda eleverna haft. De skiljer sig nämligen åt:

￭ Kognitiva utmaningar med till exempel uppmärksamhet, koncentration, uthållighet, igångsättning och slutförande, förstärks av att sitta ensam i sin hemmiljö i stället för i ett ändamålsenligt inrett klassrum med olika läro- och hjälpmedel.

￭ Att inte ha en lärare fysiskt närvarande eller att ingå i en lärandegrupp får konsekvenser för såväl relationer som lärande – för vissa mer än andra.

￭ Att inte fysiskt kunna samspela med klass- och skolkamrater samt lärare påverkar den sociala utvecklingen och i synnerhet i de elever som aktivt behöver träna sociala färdigheter.

￭ De funktionsvariationer som man i vanliga fall kan kompensera för i skolmiljön, är svårare att hantera digitalt och i växlingen mellan undervisning hemifrån och i skolan.

￭ Avsaknaden av en känsla av sammanhang och mening drabbar.

￭ Oro, ensamhet, nedstämdhet.

￭ En utmanande eller störande hemmiljö kan vara försvårande för vissa.

￭ Den fysiska aktiviteten minskar vilket ger negativa effekter på såväl fysisk som psykisk hälsa.

Dessa – och många fler – exempel förekommer dessutom ofta i unika kombinationer och förändras över tid för varje enskild elev. Precis som inom ramen för skolans ordinarie verksamhet behövs därför kartläggning och problemanalys på såväl grupp- som individnivå innan anpassningar och åtgärder föreslås. 

Här har elevhälsans professioner, i samarbete med pedagoger och skolledare, en viktig roll att spela. Ge elevhälsan det uppdraget – och de resurserna. Det gäller nu i efterdyningarna av corona, men också på längre sikt. 

Om vi ska komma tillrätta med den ökande psykiska ohälsan hos barn och unga behöver vi jobba mer förebyggande och främjande. Vi behöver lägga mer resurser på att skapa förutsättningar för god psykisk hälsa i skolan, och inte spendera allt på åtgärder när den psykiska ohälsan redan är ett faktum.

Genom att använda resurserna och kompetensen på rätt sätt, kan vi hjälpa fler. Med psykologisk kompetens på strategisk och övergripande nivå i skolan kan vi göra bedömningar även utifrån ett grupperspektiv och på så sätt bidra till att utforma en verksamhet som fungerar bättre för alla. 

Vi vet att en av de viktigaste friskfaktorerna för psykisk hälsa är genomgången grundskola med godkända betyg. Enskilda och tillfälliga insatser i alla ära, men en långsiktig förstärkning av resurser till elevhälsan kan göra skillnad på riktigt.

Kristina Taylor, ordförande Sveriges Psykologförbund

Psifos styrelse genom ordförande Lena Svedjehed