Håll fast vid den regionala utvecklingens långsiktiga mål

Coronapandemin är inte ett hundrameterslopp, den är inte en tävling. Krisen är allvarlig nu, men framför allt kommer den att få oöverblickbara konsekvenser framåt. Vi vet inte hur samhället ser ut efteråt. Att försöka återvända till det som var innan kommer inte att vara möjligt och inte heller önskvärt. Det är nu och framöver vi behöver arbeta tillsammans med utvecklingsinsatser för att klara de stora omställningsbehov vi står inför. Att använda alla utvecklingsresurser i den akuta krisen för att sedan stå utan resurser i det kommande omställningsarbetet vore dock både kortsiktigt och oklokt.

Permitteringar, varsel och konkurser innebär stora uppoffringar och tragedier för företagare och dem som verkar i dessa företag. Livsverk och försörjningsmöjligheter riskerar att gå om intet. Arbetslöshet är en tragedi för den som drabbas, men den är också allvarlig för folkhälsan. Den ekonomiska nedgången innebär minskat skatteunderlag och därmed minskade resurser till den allmänna välfärden.

Det är naturligt att fokusera på det negativa och det akuta. Vi ska tillsammans hantera krisen på bästa sätt. Men i det arbetet måste vi också tänka på det som kommer sedan. Vi måste ha möjlighet att göra satsningar som får i gång samhället igen. Krisen kan ge oss nya sätt att hantera ”gamla” samhällsutmaningar som ohållbar klimatpåverkan, minskad social sammanhållning och kompetensbrist.

Att fokusera på kompetenshöjning för permitterade är en insats som både lättar i krisen och rustar oss framåt. Att semestra i närmiljön är positivt för den lokala näringen, men också för klimatpåverkan. Digitalisering i utbildningsväsendet leder till pedagogisk utveckling. Kulturens roll att belysa stora existentiella frågor kan hjälpa människor i kris. Exemplen på insatser som både är akutinsatser men också bidrar till långsiktig omställning är flera.

Våra regionala utvecklingsstrategier beskriver regionala utmaningar, men också på vilket sätt vi vill utvecklas framåt. Nuläget förändras – inte visionerna. Om vi kan hålla fast vid dem, hantera de nya utmaningarna men också se de möjligheter krisen skapar har vi chans att gå stärkta ur det här. Det kräver dock aktiva insatser, omställningskraft och resurser.

I det regionala utvecklingsaktörsuppdraget ligger statliga och EU-finansierade resurser. Nu höjs flera röster för att pausa utvecklingsinsatser för att dessa medel ska ställas om till direktstöd till företag i kris. Det är förståeligt att vilja agera på krisen. Det ska vi göra. Men just dessa medel är inte tillräckliga eller lämpliga för direkta företagsstöd. Här måste andra strukturer användas. Framför allt är det både kortsiktigt och oklokt att göra sig av med de medel som kan hjälpa till i den omställning som kommer.

Regering och riksdag har genomfört ett flertal bra åtgärder för att hjälpa företag i kris. Men det finns ett antal, framför allt små serviceföretag, som fortfarande har stora svårigheter. Här skulle direkta företagsstöd kunna hjälpa till att rädda många. De regionala utvecklingsmedlen är för små för detta uppdrag och de behövs för att få i gång Sverige igen efter krisen.

Sven Sunesson, regionråd (C), Region Kronoberg