Göran Johnsson: Så lockas fler till vård- och omsorgsarbeten

Under arbetets gång med utredningen om kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre har jag haft kontakt med flera hundra personer – från kommuner, fackförbund och myndigheter till forskare, pensionärs- och anhörigföreningar, utbildare och privata arbetsgivare. Mötena har gjort mig både förvånad, glad och arg.  

Jag har blivit förvånad över skillnaden i kvalitet, både mellan och inom kommunerna. På många håll görs ett ambitiöst arbete. På andra ställen är det sämre. Lägstanivån är för dålig.  

LÄS OCKSÅ: Regeringens utredare ryter ifrån om heltid: ”Sätt igång direkt” 

Jag har blivit glad av engagemanget och kunskaperna hos personal på olika nivåer. De vill utveckla verksamheterna och måste få förutsättningar att göra det.

Jag har blivit arg för att så många i denna starkt kvinnodominerade bransch lämnas ensamma i ett komplext jobb. Första linjens chefer kan ha ansvar för 50–60 medarbetare. Sådant förekommer inte i sektorer där män är i majoritet. 

LÄS OCKSÅ: Äldreomsorgens arbetsvillkor hör hemma i ett annat sekel 

För att åstadkomma en hållbar kompetensförsörjning måste kommunerna arbeta långsiktigt och systematiskt – sätta mål, beskriva nuläget, vidta åtgärder, följa upp, vidta nya åtgärder, sätta nya mål. Det är en process som ständigt måste pågå. 

Utredningen har fokuserat på fyra områden och lämnar 38 förslag som tillsammans bildar ett systematiskt arbetssätt. Både kommunala och privata utförare berörs. Med hjälp av indikatorer ska kommunerna kunna följa utvecklingen. Det handlar om väl kända problem: 

• Rekrytera, behålla och utveckla kompetens. Kraven på kunskap måste bli tydligare och utbildningsnivån höjas. Att undersköterska blir en skyddad yrkestitel är ett viktigt steg. Äldreomsorgslyftet ger förutsättningar för att förbättra utbildningsnivån. Arbetsgivarna behöver genomföra språkutbildningar för anställda som saknar tillräckliga kunskaper i svenska. Bredda rekryteringen, få fler män till verksamheterna. Utveckla karriärvägar. 

• Stärk ledarskapet. Coronapandemin har visat på vikten av ett nära och tydligt ledarskap. Storleken på arbetsgrupperna bör vara högst 20–30 medarbetare per chef. Cheferna måste få tillgång till stödresurser, som administration, ekonomi, it-support och HR.

• Skapa trygga anställningsvillkor och god arbetsmiljö. Alla bör erbjudas heltids- och tillsvidareanställning. Det är en viktig jämställdhetsfråga i en kvinnodominerad bransch. De delade turerna bör avskaffas. Politikerna måste ta sitt lagstadgade ansvar för det systematiska arbetsmiljöarbetet.  

• Ta tillvara ny teknik. Nya arbetssätt, där modern teknik används, kan göra jobben mer attraktiva. Äldres självständighet och trygghet kan öka, samtidigt som personalens arbetsmiljö blir bättre. Alla kommuner bör ha en politiskt förankrad plan för att införa och använda ny teknik. Personalen behöver vara delaktig och erbjudas fortbildning om digitalisering.

Kompetensförsörjningen är i första hand ett kommunalt ansvar, men också en nationell angelägenhet. Regeringen bör ta initiativ till att ett nationellt kompetenscenter byggs upp för att samordna arbetet med att möta de stora nutida och framtida utmaningarna. Här kan samlas kompetens om till exempel demenssjukdomar, geriatrik och gerontologi, logistik och verksamhetsutveckling. 

LÄS OCKSÅ: Bättre villkor ska locka männen till omsorgen 

Under pandemin har stor uppmärksamhet riktats mot äldreomsorgen. Det får inte bli ett uppflammande bloss som snart slocknar igen. Vården och omsorgen om äldre är en central välfärdsfråga som alltid ska finnas på den politiska dagordningen. Vänta inte på lagändringar eller nya utredningar. Förändringsarbetet måste börja nu.

Göran Johnsson, Särskild utredare och nationell samordnare för en hållbar kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre