Ge regionerna fullt ansvar för regional utveckling

Sedan 1 januari har alla Sveriges 21 regioner ett regionalt utvecklingsansvar – en reform som ska göra det enklare att växa och utvecklas efter lokala förutsättningar och behov.

Men trots att ansvaret för frågan lämnats över till regionerna från staten fattas fortfarande beslut av andra myndigheter inom områden som bäst skulle hanteras av våra regionpolitiker.

Behovet av arbetskraft och kompetens inom exempelvis Region Uppsala skiljer sig troligen en hel del från Region Västra Götalands eller Dalarnas behov. De lokala förutsättningarna för att bedriva jordbruk ser med största säkerhet annorlunda ut i en Norrlandsregion jämfört med på Gotland.

I dag sker merparten av landsbygdspolitiken inom det så kallade landsbygdsprogrammet, där olika stöd och ersättningar finansieras gemensamt av Sverige och EU. Att landsbygdspolitiken ligger kvar som ett ansvarsområde under riksdag och regering skapar en hämsko på den samlade utvecklingen i en region.

För samtidigt som regionerna ansvarar för den regionala utvecklingen återfinns fortfarande en stor del av verktygen och resurserna för en viktig del av utvecklingen hos länsstyrelsen. Räknar man även in nationella aktörer kan både Tillväxtverket och i viss mån Jordbruksverket adderas till listan av ansvariga myndigheter som verkar inom landsbygdsprogrammet.

I praktiken innebär det att regionerna ansvarar för den regionala utvecklingen, såtillvida det inte rör landsbygden. Uppdelningen är märklig eftersom våra län i hög utsträckning är just landsbygd – näringslivsfrågor, infrastrukturfrågor, kompetensutvecklingsfrågor, bostadsfrågor och så vidare skiljer sig inte mellan stad och land. I flera av våra län är dessutom hela länet klassat som landsbygd eller glesbygd – och vad är då regional utveckling om inte landsbygdsutveckling?

Konsekvensen av uppdelningen är parallella strukturer och konkurrerande utvecklingsagendor, vilket i slutänden drabbar de företag och organisationer som vill investera och utvecklas i länet.

Exempel på överlappande frågor är stöd till service och fritid på landsbygden, stöd till bredband, stöd till infrastruktur för rekreation och turism, stöd till förädling av jordbruksprodukter, stöd till gårdsbaserad verksamhet inom livsmedel som gårdsbutiker och caféer, medel riktade till hembygdsgårdar, till samarbeten inom landsbygdsturism, till småskalig infrastruktur som pendlarparkeringar, broar, bryggor, projekt som rör integration och startstöd till unga företagare.

Ett annat område där regionerna borde få ett större och tydligare ansvar är inom kompetensförsörjning – när det handlar om att planera för komvux och gymnasieskola.

En fördel med detta är att behoven lättare kan tillfredsställas. Vi kan på detta sätt bättre möta arbetsmarknadens behov och lättare skala upp eller ned utifrån regionala förutsättningar. Matchningen på arbetsmarknaden kan därmed också underlättas.

Sveriges regioner utgör en viktig resurs för att driva på för en god och hållbar utveckling av hela landet. Att lägga fler uppdrag på regionerna ger en möjlighet att maximera effekten av de resurser som läggs.

Vi kristdemokrater anser att det är hög tid för att en parlamentarisk utredning tillsätts för att se över hela det regionala utvecklingsansvaret. Det krävs ett regionalt utvecklingsansvar med tydliga befogenheter och långsiktiga stabila förutsättningar för att hela landet ska utvecklas och leva.

Björn-Owe Björk, regionråd (KD) med ansvar för regional utveckling, Region Uppsala

Maria Frisk, regionråd (KD) med ansvar för regional utveckling, Region Jönköpings län

Birgitta Sacrédeus, regionråd (KD) med ansvar för regional utveckling, Region Dalarna

Per Larsson, regionråd (KD) med ansvar för regional utveckling, Region Östergötland