”Frånvarostatistiken på gymnasiet ger fel bild”

Höstterminen har börjat. Och med den kommer skolfrånvaron. ”Rekordmånga elever får indraget studiebidrag på grund av skolk”. Så har rubrikerna låtit de senaste åtta åren, med undantag för pandemiåren.

Läsåret 2022/2023 fick 34 600 gymnasieelever studiebidraget indraget på grund av ogiltig frånvaro – alltså 9,8 procent av samtliga elever. Men siffrorna visar inte den faktiska frånvaron. Den enda nationella statistik som finns att tillgå är den från Centrala studiestödsnämnden (CSN) och den redovisar bara ogiltig frånvaro. Den giltiga frånvaron är avsevärt mycket större. När frånvaro anmäls som sjukfrånvaro blir den giltig. Men giltig betyder inte ofarlig.

LÄS MER: De är bäst på att locka elever till teknik och natur

Forskare rekommenderar att man uppmärksammar och agerar på total frånvaro, det vill säga både giltig och ogiltig. Total frånvaro över 10 procent (18 dagar på ett läsår) ses i flera länder som ett allvarligt problem, med risk för negativ effekt på skolresultat och psykisk hälsa samt ökad risk för att studierna inte fullföljs. I Sverige finns inte någon sådan gräns, ingen registrering av total frånvaro och ingen statistik. Ingen koll helt enkelt. Det är verklighetsfrånvänt. På det sättet kommer man inte åt att mer än var fjärde elev lämnar gymnasieskolan utan examen.

Skolor kan anmäla till CSN när en elev har minst fyra tillfällen av ogiltig frånvaro. Men statistiken är otillförlitlig av flera skäl:

• Det är ett indirekt mått på frånvaro som bara visar antalet elever med indraget studiemedel, men inte hur många timmar och dagar eleverna har missat av sin utbildning.

• Många skolor rapporterar inte till CSN. Ett skäl är omsorg om eleven. När studiebidraget dras in kan elevens familj bli av med bostadsbidrag och andra bidrag. Det är en form av kollektiv bestraffning, vilket inte är ett sätt att få fler elever att ta examen. Istället får det kanske fler elever att arbeta extra, för att få pengar till sig och familjen, och därmed missa ännu mer av sin utbildning.

• Statistiken omfattar enbart ogiltig frånvaro.

För drygt 1,5 år sedan presenterade Skolverket en utredning om förutsättningarna för nationell statistik över skolfrånvaro. Regeringen har ännu inte tagit frågan till beslut. Flera statliga utredningar och rapporter efterfrågar nationell statistik för gymnasieskolan. Dessvärre anser Skolverket att det räcker med att samla in uppgifterna från CSN. Ett system för nationell statistik som utesluter gymnasieskolans giltiga frånvaro skjuter bredvid målet. Regeringen kan förstås ändå föreslå att gymnasieskolan ska föra statistik över frånvaro på samma sätt som de obligatoriska skolformerna. Att vara borta 15 procent, alltså nästan en dag per vecka, är lika riskfyllt på gymnasiet som i grundskolan och vare sig frånvaron bedöms som giltig eller ej.

Oavsett orsak kostar skolfrånvaro, när den bidrar till att unga inte får sin examen och hamnar i arbetslöshet. Det är stora skillnader i livsinkomst för dem som har gymnasieexamen och dem som inte har det. För att åtgärda ett samhällsproblem måste man först ha koll på omfattningen och orsakerna. Därför behövs tillförlitliga data på total frånvaro och inte minst sjuktalen bland gymnasieelever. Statistiken är en del. Utöver den behöver kommuner och regioner bli bättre på stöd till elever med oroande frånvaro.

Nu börjar ett nytt läsår och frågan är:

• Kommer regeringen se till att alla elever som är borta från skolan saknas, oavsett orsak, och att de får hjälp i tid?

• Vill regeringen ha koll på hur mycket tid av gymnasieutbildningen som går förlorad?

• Vill regeringen öka andelen elever som tar gymnasieexamen?

Att ”rekordmånga elever” är borta från skolan är en trend som måste brytas.

Malin Gren Landell
Disputerad psykolog, författare och föreläsare, tidigare särskild utredare av skolfrånvaro (SOU 2016:94)