Frågor om våld kan rädda kvinnors liv

Både män och kvinnor kan vara utsatta för våld, men den stora gruppen våldsutsatta i nära relationer är kvinnor. Enligt statistik, från Brottsförebyggande rådet (Brå), Försäkringskassan och Statistiska centralbyrån (SCB), som sammanställts av Socialstyrelsen så sjukskrivs drygt en patient i timmen till följd av våld i nära relationer.

Ett stort steg för att öka kunskapen är förändringen i högskoleförordningen som gäller sedan 2018. Enligt den ska undervisning om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer ingå i grundutbildningen för åtta olika yrken fysioterapeut, jurist, läkare, psykolog, sjuksköterska, socionom, tandläkare och tandhygienist. Det är ett avgörande steg framåt för att öka kunskapen hos yrkesgrupperna men det är minst lika väsentligt att ledningen på varje arbetsplats upprättar rutiner för arbetet med våldsutsatta.

Det är en viktig arbetsuppgift att ge ett professionellt stöd och bemötande till den som är våldsutsatt, oavsett om man jobbar inom hälso- och sjukvård, socialtjänst eller rättsväsende. Det kräver förståelse för våldets komplexitet, uttrycksformer och hur det trappas upp med tiden. Inom många yrkesområden är tempot högt, personalomsättningen stor och kraven många. Därför måste utbildning ske löpande.

Personalen inom vården har en nyckelroll när det gäller att identifiera våldsutsatta. Den som är utsatt berättar sällan spontant. Det kan till och med vara svårt att själv förstå kopplingen mellan våldet och de symtom man söker hjälp för. Därför måste frågan ställas aktivt och det måste finnas rutiner för vad som ska göras om svaret är ja.

Våldet leder inte bara till akuta skador, det är något som påverkar hela livssituationen. Befolkningsundersökningen ”Våld och hälsa” från Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet visar att de som har varit utsatta för allvarligt våld i betydligt högre utsträckning har fysisk och psykisk ohälsa senare i livet i form av mag- och tarmbesvär, kroniska smärttillstånd, ångest, depression och sömnbesvär.

Många kvinnor söker vård upprepade gånger både för akuta skador och kroniska symtom utan att den bakomliggande orsaken kommer fram. Under 2016–2017 dödades 21 kvinnor av män de hade eller hade haft en relation med. Socialstyrelsens dödsfallsutredningar visar att majoriteten kvinnorna tidigare hade haft kontakt med hälso- och sjukvården men ingen av dem hade fått frågor om våld förutom i de fall där de själva hade tagit upp det.

Kunskapen har ökat under de senaste åren och det finns gott om goda exempel, men det är även viktigt att det finns en uthållighet och struktur i arbetet. Mödravården har varit en föregångare på det området. 2001 infördes rutinfrågor om våld i mödravården i Uppsala län efter att en forskningsstudie visat att kvinnor inte har något emot att få den typen av frågor. 2008 infördes en rekommendation om att ställa frågor om våld som rutin i mödravården i hela landet. 2018 fick 93 procent av alla gravida kvinnor inom mödravården frågor om våld, enligt Graviditetsregistret.

Det är dags att låta de goda exemplen få sätta standarden. Varje enhet inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården, polisen och övriga rättsväsendet måste ta sin del av ansvaret och aktivt bidra till att förbättra situationen för våldsutsatta kvinnor och det arbetet måste börja redan i dag. Att få frågan om våld kan vara livsavgörande.

Gun Heimer, professor, överläkare, chef för Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala universitet

Åsa Witkowski, verksamhetschef ör Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala universitet