”Förtydliga att kontaktperson normalt ska erbjudas”

Det är nu hög tid att modernisera regelverket kring kontaktpersoner enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Jag som kommunpolitiker uppmanar regeringen att sätta detta i verket.

Insatsen kontaktperson i rättighetslagstiftningen LSS är en av de värdefullaste insatserna i svensk omsorg. En kontaktperson kan hjälpa en individ att bryta ett socialt utanförskap och skapa möjlighet till fritidsaktiviteter. Han eller hon kan ge individen det mod som krävs för att ta fler sociala kontakter, skaffa sig en hobby, eller kanske ta steget från den dagliga verksamheten till ett arbete på arbetsmarknaden.

LÄS MER: ”Kommunerna inskränker rättigheter enligt LSS”

Kostnaden för kommunen är dessutom låg. Insatsen kan till och med bidra till att minska omfattningen av andra insatser och därmed minska kostnaderna totalt sett.

Men de senaste åren har rättspraxis, genom avgöranden i förvaltnings- och kammarrätt, försvårat möjligheten till kontaktperson ute i landets kommuner.

Orsaken är att tolkningen av vad ett socialt utanförskap är har blivit snävare. Exempelvis görs tolkningen att ett boende i en gruppbostad kan innebära att den sociala kontakten är tillgodosedd och att en kontaktperson därför inte kan beviljas. I ett extremt fall, bland annat omnämnt i LSS-skolan utgiven av webbtidningen hejaolika.se, räknades antalet vänner på Facebook. Resultatet motiverade ett kommunalt överklagande till kammarrätten. Antalet vänner på Facebook skulle alltså innebära att den berörda personen inte var socialt isolerad och därför inte behövde någon kontaktperson.

I min roll som kommunpolitiker oroas jag av den här utvecklingen. Jag har personligen pratat med ett antal individer som blivit av med insatsen kontaktperson och jag upplever att det genuint har påverkat deras liv negativt. Jag får i sådana möten, med respekt för den berörde, hänvisa till tillämpning av regelverk och rättssäkerhet.

Det påpekas ibland att kommunerna har rätt att göra generösare bedömningar av insatser enligt LSS och att ansvaret för indragna insatser ligger på kommunen. Det är visserligen rätt och riktigt – men om landets alla kommuner skulle göra egna tolkningar av i vilken omfattning insatser ska erbjudas, så skulle vi få en situation där de olika tillämpningarna gjorde det otydligt vad insatsen egentligen ska innebära. En utveckling som knappast gynnar den som behöver LSS.

Det kan i sammanhanget påpekas att Västerås stad har fler kontaktpersoner per 10 000 invånare än rikssnittet och i jämförelse med jämförbara kommuner, med ett fåtal undantag. Jag som ansvarig kommunpolitiker i Västerås är ändå inte nöjd utan konstaterar att avslagen ökar i Sverige enligt Socialstyrelsens statistik.

Det som behöver ske är att det förtydligas i lagen att kontaktperson enligt LSS är en insats som i normalfallet ska erbjudas, om individen tillhör personkretsen. Det skulle klargöra för kommunerna att en plats i en gruppbostad eller ett medlemskap i en förening inte på något vis kan tolkas som ett hinder för att tillgodose en människas behov av en kontaktperson.

Ge landets alla kommuner tydlighet i lagen, så att alla människor som har rätt till insatsen och behöver den får den. Vägledningen för detta finns redan i rättighetslagstiftningens förarbeten. Låt oss bryta den sociala isoleringen!

Magnus Johansson (S)
Ordförande för nämnden för personer med funktionsnedsättning i Västerås stad