Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Forskare: Ta skillnaderna inom era kommuner på allvar, kommunpolitiker

Om landets kommunpolitiker vill minska dränaget av röster till antietablissemangspartier bör de fråga sig om de har trovärdiga ”hela kommunen ska leva”-strategier, skriver forskaren Gissur Erlingsson.

Publicerad: 11 november 2021, 04:15

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Boende utanför kommunernas centralorter anser i mindre utsträckning att politikerna lyssnar på deras synpunkter och jobbar för kommunens bästa, skriver Gissur Erlingsson.

Foto: Anna Valentinsson/Linköpings universitet


Ämnen i artikeln:

Val 2022Kommuner

Stad/landdimensionen har fått allt större plats i rikspolitisk debatt. Det är befogat. För tre fyra år sedan uppmärksammade ett par kartläggningar att staten dragit sig tillbaka från de avlägsna landsbygdskommunerna. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Polisen hade lagt ned lokala kontor. Statliga jobb hade försvunnit från glesbygden och samlats i storstäderna. 

Medvetenhet om att detta kan väcka ilska och utgöra problem finns. Bland annat har flera utredningar tillsatts – exempelvis Landsbygdskommittén, Servicekontorsutredningen och Kommunutredningen – med uppgift att ge förslag till hur landet kan hållas ihop och likvärdigheten mellan landsdelar stärkas.

Beslutsfattare gör klokt i att hålla uppsikt över frågan. Studier har visat att livsvillkoren är väldigt olika i storstadsregioner kontra glesbygd, och när klyftan mellan stad och land växer kan det leda till polarisering i attityder och värderingar. En rad länder har erfarit hur politiskt explosivt detta kan bli. På flera håll har ett växande missnöje utanför storstadsregionerna kanaliserats till stöd för antietablissemangsrörelser – i forskningen omtalas detta i termer av ”de övergivna platsernas revansch”. 

Hur relevant är frågan i Sverige i dag? I rapporten ”Centrum mot periferi? Om missnöje och framtidstro i Sveriges olika landsdelar”, som publicerades i juni, reses frågetecken om huruvida polariseringen verkligen är så betydande som det ofta görs gällande. 

För det första: I allt väsentligt har aktiva försök att partipolitisera centrum mot periferi varit misslyckade. Satsningar som Landsbygdspartiet och Norrbottenspartiet har inte riktigt förmått mobilisera det påstådda missnöjet. 

För det andra: När vi jämförde landets 60 avlägsna landsbygdskommuner med landets 29 storstadskommuner fann vi inga nämnvärda skillnader. Visserligen finns vissa skillnader i fråga om nöjdhet med demokratins funktionssätt. Men i övrigt är skillnader i attityder och värderingar påfallande små, och dessutom stabila över vår 30-åriga mätperiod. Detta trots att vi studerat områden där man förväntar sig att stad/landskillnader borde uppenbara sig – såsom synen på skola, sjukvård och polis. Så även i de fall vissa skillnader finns, ökar de inte. 

Med det sagt finns en stad/landspänning som tenderar att flyga under radarn och är nog så potentiellt explosiv. Om vi tar kommuner – inte riket – som analysenhet, och centralorten betraktas som ”huvudstad”, ser vi tankeväckande mönster. 

Med grund i SCB:s medborgarundersökningar har vi kunnat separera attityder och värderingar bland individer som bor i centralort och individer som bor utanför densamma i 241 kommuner. 

Boende utanför centralorter anser i mindre utsträckning att:

1) ...  politikerna lyssnar på deras synpunkter, 

2) ... politikerna jobbar för kommunens bästa, 

3) ... tjänstemännen jobbar för kommunens bästa,

4) … att de kan påverka politiken. 

Med mindre än ett år kvar till nästa val gör partiernas lokalorganisationer klokt i att processa denna information. Visst finns lokala variationer och framgångsexempel i kommunsektorn, men generellt är det kanske kommunpolitiker som bör ta sin lokala stad/landspänning på allvar – minst lika mycket som beslutsfattare i staten. 

Ett medskick till partierna inför valet 2022 är därför att se över sin inomkommunala regionalpolitik och ställa frågan om de verkligen har trovärdiga ”hela kommunen ska leva”-strategier. 

En effektiv sådan skulle dels kunna mildra högst reella lokala stad/landspänningar, dels minska dränage av röster till antietablissemangspartier. Detta ämne kommer att stå i centrum för den kommande konferensen, ”Framåtblick Sverige”.

Gissur Erlingsson
Biträdande professor vid Centrum för kommunstrategiska studier, Linköpings universitet

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Val 2022Kommuner

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev