Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Forskare: Skoldebatten måste också handla om förskolan

En förskola för alla har ersatts av parallella förskolesystem med många privata aktörer. Det krävs en översyn av hela detta område, dess aktörer, innehåll och kvalitet, skriver professorerna Ingrid Pramling Samuelsson och Ingegerd Tallberg Broman.

Publicerad: 31 januari 2022, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Skoldebatten är intensiv, men uppmärksamheten på förskolans förutsättningar har varit oacceptabelt begränsad, skriver professorerna Ingrid Pramling Samuelsson och Ingegerd Tallberg Broman.

Foto: TT, Jan Norden


Ämnen i artikeln:

FörskolaPrivatiseringLikvärdig skolaFriskolor

Barns och ungas utbildning har blivit en framgångsrik affär. Investerare etablerar förskolor och skolor i ett segregerat mönster både i Sverige och internationellt. De finns i hela utbildningstrappan, som det börsnoterade Academedia formulerar det. 

Vi menar, i likhet med den nyligen publicerade Unesco- rapporten, att det krävs ökad insyn, transparens, förbättrade kunskapsunderlag och ett tydligt politiskt ansvar för den här utvecklingen. Skoldebatten är intensiv, men behöver tillföras perspektiv om första steget i utbildningssystemet, det som för barnet påverkar alla följande steg. Den politiska uppmärksamheten på förskolans förutsättningar har varit oacceptabelt begränsad. Förskolan måste in i skolpolitiska åtgärder, utredningar, kommissioner som behandlar skolsystemets likvärdighet, segregation, huvudmannaskap och framtid. 

I Sverige har vi valt en modell där plånbokens storlek inte påverkar vilken skola en familj kan välja, framhåller friskoleföreträdare och det var också utgångspunkten för Friskolereformen 1992. Fristående förskolor och skolor skulle drivas med skolpeng, finansierade med skattemedel. Etableringen av fristående förskolor, valmöjligheten för familjerna, är dock mycket segregerande.

LÄS MER: Höj ambitionen för förskolan, Ekström 

Kommuner med resursstarka befolkningsunderlag har högre andel enskilda huvudmän. 92 procent av barnen i Täby går i förskolor med enskild huvudman, circa 70 procent i kommuner som Upplands Väsby, Sollentuna och Vellinge. I till exempel Bromölla, Katrineholm, Perstorp och Åsele går däremot inga barn i förskolor med enskild huvudman. Skillnaderna är relaterade till strukturella förutsättningar, socioekonomiska faktorer och kommunpolitiska majoritetsförhållanden.

Kommunerna har ett större inflytande och ansvar vad gäller de fristående förskolorna än övriga skolformer. De ansvarar för att såväl granska ansökningar om att inrätta en förskola, som att utöva tillsyn av densamma. För övriga skolformer är detta Skolinspektionens ansvar. Detta kräver insyn, reglering och resurser, särskilt relaterat till den extremt stora omfattningen av enskilda huvudmän inom förskola, 2 310 stycken. De består dels av de stora bolagen och koncernerna, där majoriteten av de barn som går i fristående förskolor (cirka 108 000) återfinns, dels av många små aktörer. 

Förskola motsvarar totalt ett samhälleligt åtagande på 82,1 miljarder kronor, där personalkostnader utgör 72 procent.  Förskolepengen varierar bland annat relaterat till kommunernas förutsättningar och satsningar på förskola – vilket i sin tur påverkar intresset att starta fristående förskolor. 

LÄS MER: ”Forskare: Utred förskolans förutsättningar och behov”  

De enskilda huvudmännen arbetar med lägre personalkostnader, har högre andel outbildade och större barngrupper. Andelen legitimerade förskollärare är 29 procent i den fristående förskolan, 41 procent i den kommunala. Antalet barn per heltidstjänst med förskollärarexamen är 17,1 i enskild regi mot 11,9 i kommunal regi. 

En förskola för alla har i ett nationellt perspektiv ersatts av parallella förskolesystem i en splittrad skolorganisation, där vi saknar mycket kunskap. Det krävs en översyn av hela detta område, dess aktörer, innehåll, kvalitet. Sammanhangen är radikalt förändrade mot när friskolereformerna iscensattes. 

Förskolan, den nordiska förskolan, har länge utgjort en förebild med sin kombination av omsorg och utbildning. På den internationella skolmarknaden visar den sig vara en efterfrågad vara, i bland i kombination med kompletterande familjetjänster. 

Stora aktörer identifierar förskolans potential på såväl en nationell som en internationell marknad – de följer en marknadslogik. Utbildningspolitiken däremot har genom läroplan och skollag formulerat en annan logik. Det är samhällets ansvar att garantera en likvärdig utbildning av hög kvalitet för alla.

Ingrid Pramling Samuelsson
Senior professor i förskolepedagogik vid Göteborgs universitet, Professor vid Unesco 

Ingegerd Tallberg Broman
Professor emerita i pedagogik, seniorforskare vid Malmö universitet

 

 

 

 

x

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev