”Företag tvingas ljuga för att vinna offentliga affärer”

De offentliga upphandlingarna är till för att minska korruption. Men de riskerar att istället leda till mer korruption, jämfört med om man hade agerat utifrån den privata marknadens spelregler och fokuserat på insyn och kontroll.

Jag har gång på gång noterat och påpekat detta och vet att det tyvärr inte är enstaka händelser.

LÄS MER: Bara 19 kommuner ställer krav på återvunnet: ”Kan göra jätteskillnad” 

I upphandlingssverige förekommer följande:

• Företag ljuger i sina referenser, eller går i konkurs för att kort därefter återuppstå under samma namn.

• Upphandlarna ser inga problem med att betala orimligt låga timpriser för personer i företagsledningen eller högutbildade anställda.

• Kommuner och regioner brister i kontrollen av om leveransen uppfyller de krav man ställt.

• För att vinna ett avtal måste företag erbjuda lägre pris än i föregående upphandling, trots att inflationen borde leda till högre pris.

Konsekvensen av detta blir att oseriösa företag framstår som legitima och tvingar seriösa företag att ljuga för att vinna offentliga affärer.

Det är inte några lagar som lett hit, utan praxis från upphandlares sida, som verkar tro att det är så här man får en bra produkt.

I yrkeslivet får man högre lön ju bättre man blir på sitt arbete. Någon som kostar 1000 kronor i timmen kommer i regel att på samma tid åstadkomma bättre resultat än någon som kostar 200 kronor i timmen.

I upphandlingssverige anser man att billigt är bäst och utesluter yrkesskickliga personer med mest erfarenhet och kunskap eftersom det är för dyrt. Man antar felaktigt att slutresultatet är likvärdigt oavsett yrkeskunskap.

Novus har gjort ett experiment på en upphandling av undersökningstjänster från Stockholms stad, som var så missriktad att de krävde timpriser som var långt under lönekostnaden i Sverige för att ens komma i närheten av de nivåer vinnaren hade.

Utvärderingen skedde främst utifrån billigast timpris för de yrkesroller Stockholms stad anser att man som leverantör ska ha. Det leverantören offererade var timpriser, inte hur lång tid ett projekt tar.

Vinnaren fick sedan alla ordrar under 250 000 kronor, med ett avtalsvärde på upp till 30 miljoner kronor.

Novus har arbetat med Stockholms stad i nästan tio år och ville fortsätta med det. Vi har levererat tillförlitliga undersökningar till ett konkurrensmässigt pris.

Nu när vinnaren skulle få allt så förutsåg vi absurt låga timpriser. För att experimentera erbjöd vi våra undersökningstjänster för orimligt låga 230 kronor per timme, en nivå vi tyvärr vet att myndigheter har handlat upp undersökningstjänster för. Vi fick en fråga om varför lönerna var onormalt låga och som svar beskrev vi främst problemet med upphandlingen.

Svaret, som borde varit en varningsklocka om fel i upphandlingen, sågs som ett acceptabelt motiv till våra orimligt låga priser. Vi var tredje billigast och kom tvåa på grund av lite snyggare offert än den näst billigaste. Vinnaren får nu alla order under 250 000 kronor. Till ett fast timpris på cirka 200 kronor, men utan begränsning på hur många timmar företaget får fakturera.

Undersökningar används för affärsutveckling och ligger till grund för utgifterna framåt. Så en tjänst man anser är värd 200 kronor i timmen styr hur man spenderar 8 miljarder kronor om året.

Eftersom vi kom tvåa förväntas jag nu skriva på ett avtal där vi ytterligare legitimerar denna destruktiva hantering av skattemedel. Trots att vi inte ens kommer att få några affärer.

I Sverige upphandlas för cirka 500 miljarder kronor varje år. Det är hundratals miljarder som bland annat lönedumpar den svenska arbetsmarknaden och där man garanterat inte får den bästa lösningen per investerad krona.

Debatten om detta måste komma igång på riktigt nu. Det borde ha gjorts för längesedan.

Torbjörn Sjöström, vd för undersökningsföretaget Novus