”Företag som vill riva andras hus bör stå för hela kostnaden”

Det har gått ungefär 20 år sedan det blev känt att Malmberget och Kiruna behövde rivas för att det statliga gruvbolaget LKAB skulle utvidga sina gruvor, och sex år sedan Justitiedepartementet släppte sitt förslag till ny lagstiftning. 

Men expropriationslagen garanterar fortfarande inte nya bostäder för dem som får sina hem rivna. Samtidigt kommer nya gruv- och infrastrukturprojekt i landet att kräva nya rivningar av bostäder. Nu har vi väntat länge nog, justitieminister Morgan Johansson (S). Vi vill ha ny lagstiftning, inte vältalighetsblomster. 

LÄS MER: Kommuner: Karolina Skogs utredning otillräcklig – ger inte alla chans till bostad

Den nuvarande svenska ersättningsmodellen innebär att gruvföretag som statliga LKAB kan fatta beslut som företaget självt tar intäkterna från – medan småhusägare, bostadsrättsinnehavare med flera får stå för kostnaderna. Det vill säga merkostnaden för nya bostäder. 

Justitiedepartementet tog 2016 fram ett skarpt förslag i sin departementspromemoria ”Ersättning vid expropriation av bostäder” (DS 2016:16). Den skulle ha garanterat nya bostäder för dem som måste flytta på grund av gruvor och stora infrastrukturprojekt. Lagstiftningen skulle ha varit på plats den 1 januari 2017, men inget förslag har lagts i riksdagen. 

LKAB må erbjuda bättre ersättning än vad nuvarande lagstiftning säger, men full kompensation är det inte frågan om. Nuvarande ersättning räcker inte för dem som får sin bostad inlöst, måste flytta och vill bygga sig en motsvarande ersättningsbostad i närområdet. De måste själva lägga en del pengar emellan. Så är det i Kiruna och Malmberget då många behöver flytta och det samtidigt saknas bostäder på andrahandsmarknaden på grund av rivningarna som pågår. 

Finansieringen av nya bostäder borde precis som i Tyskland i sin helhet tas från den tillgång som exploateras, det vill säga mineralen i marken. Då får företaget som fattar beslut om att utvinna mineralen, och vill riva andras hus, också stå för den fulla kostnaden för beslutet. Detta borde precis som i Tyskland regleras i lagstiftningen. 

Men trots att det har gått 20 år sedan rivningarna blev kända och sex år sedan departementspromemorian kom har inget hänt. Lagstiftning som människorna på landsbygden behöver som mest prioriterar regeringen dessvärre inte alls. Trots att LKAB drog in 22 miljarder kronor till statskassan förra året fortsätter regeringen att bjuda in landsbygden med armbågen. 

Vi önskar inte att boende i Malmö, Göteborg eller Stockholm hade råkat ut för en motsvarande rivning av bostäder på grund av något stort råvaru- eller infrastrukturprojekt. Men hade så varit fallet, skulle ersättningsfrågan troligen ha varit löst genom lagstiftning för 15 år sedan. Får vi fler gruvor, som näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S) önskar, finns det ännu fler skäl att få lagstiftningen på plats. Icke statliga gruvbolag kan inte förväntas frivilligt kompensera så som LKAB har gjort.

I en interpellationsdebatt år 2019 om departementspromemorian utlovade justitieminister Morgan Johansson (S) ny lagstiftning till år 2020. När det väl blev år 2020 svarade Morgan Johansson att beredning pågick och att regeringen skulle återkomma till riksdagen när den var klar. Året efter skyllde justitiedepartementet på pandemin, men uppgav att beredning pågick. Nu är det år 2022 och någon lagrådsremiss eller proposition finns fortfarande inte i sikte. 

Morgan Johansson måste ta fram departementspromemorian ur skrivbordslådan och göra lagstiftning av den. Vi har väntat länge nog nu. Ursäkterna är slut. 

Ulf Stenberg
Chefsjurist Villaägarnas riksförbund

Lars Beckman
Riksdagsledamot för Moderaterna

Gunnar Selberg
Ordförande Centerpartiet Kiruna samt ordförande kommunstyrelsen Kiruna

Nils-Olov Lindfors
Regionråd för Centerpartiet med ansvar för regional utveckling i Region Norrbotten

Stefan Sydberg
Gruppledare Moderaterna Kiruna samt 2:e vice ordförande kommunstyrelsen Kiruna

Lars Stålnacke
Ordförande Villaägarna i Kiruna