måndag27 mars

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”För stort fokus läggs på polisens lista över utsatta områden”

Betydligt fler kommuner har bostadsområden med stora socioekonomiska utmaningar än de på polisens lista över utsatta områden, visar professor Tapio Salonen i en ny rapport.

Publicerad: 14 februari 2023, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Tapio Salonen, professor i socialt arbete, Malmö universitet


Ämnen i artikeln:

PolisenSegregation

Gängkriminaliteten har eskalerat till nivåer som förskräcker och hotar samhällsgemenskapen. Detta är dock bara den alarmerande ”toppen på isberget” av en samhällsutveckling som i över fyrtio år lett till ökad ojämlikhet och tilltagande uppdelning mellan olika grupper i samhället. Vi lever numera alltmer åtskilda och konkurrenstänkandet sorterar ut många unga i förort och utsatta områden i tidig ålder. Fenomen som skol- och bostadssegregation följer i spåren av en långsiktig samhällstrend av ökade inkomstskillnader och individualisering.

Debatten kring så kallade utsatta bostadsområden har fått en alltför ensidig betoning på större städers minst attraktiva områden. Fokus har kommit att ligga på kriminalitet och otrygghet. I ett akut läge av bilbränder, skottlossningar och gängens upptrappade våldskapital är det fullt förståeligt. Men för att kunna adressera de underliggande orsakerna till segregationens värsta avigsidor behöver vi ett betydligt mer genomtänkt och långsiktigt perspektiv och andra åtgärder än ökad repression och kontroll. Ordet ”utanförskap” har en central roll för hur de utpekade områdena kommer att uppfattas. Det blir en påklistrad etikett på både individer och områden vilket leder till skuldbeläggning och förenklade förklaringsmodeller.

LÄS MER: ”Klocket” togs bort från utsatta listan – fastighetsägarens insatser som hjälpte

I dag släpps en studie som granskat polisens lista över utsatta områden och satt den i en bredare belysning av bostadssegregations utveckling i landet. Polisens lista har, sedan den första gången presenterades 2015, fått ett dominerande genomslag i samhället. Den ligger till grund för vilka områden som pekats ut och vilka insatser som ordinerats. Polisens lista har fått en uppmärksamhet och tolkningsram som vida överstiger dess egentliga funktion och användningsområde – att vara ett instrument för polisens eget arbete kring kriminalitet och brottslighet i eftersatta bostadsmiljöer. På ett inte sällan oreflekterat vis har den blivit en allmänt vedertagen och accepterad beskrivning av landets mest utsatta områden. På nationell nivå används den för att rikta olika statsbidrag och på lokal nivå har kommunala strategier inriktats på att ensidigt minska antal områden som förekommer i polisens lista.

I denna studie har polisens lista analyserats i relation till en nyligen framtagen Segregationsbarometer som arbetats fram av forskare, Statistiska centralbyrån och den sedan årsskiftet nedlagda myndigheten Delmos, Delegationen mot segregation. Istället för ett särskilt fokus på kriminalitet, baserat på polisområdens subjektiva bedömningar, utgår segregationsbarometern från systematiska uppföljningar av inkomst, utbildning, behovsprövat försörjningsstöd och arbetslöshet för landets samtliga statistikområden (totalt 3363 Regso-områden). Områden med stora socioekonomiska utmaningar – låg inkomstnivå, låg utbildningsnivå, högt försörjningsstöd och långvarig arbetslöshet – har ökat i landet från 141 till 158 områden mellan 2011 och 2020. Det är dessa områden som sedan jämförts med dem som förekommer i polisens lista.

Resultaten visar att:

Antalet kommuner som har bostadsområden med stora socioekonomiska utmaningar är nästan tre gånger så många utifrån Segregationsbarometern – 74 kommuner – som de 26 kommuner som finns med på polisens lista. Detta visar på att segregationsproblematiken i Sverige inte längre är en specifik storstadsproblematik utan spridd från Perstorp, Åstorp och Hässleholm i söder till Ljusdal, Sundsvall och Kramfors i norr. Bland dessa kommuner finns ett flertal mindre kommuner, med ett invånarantal kring 10 000 invånare, däribland Bengtsfors, Kinda, Kungsör, Lessebo och Tibro.

Överlappningen på områdesnivå mellan de två metoderna att identifiera utsatta bostadsområden är tämligen låg. Polisens lista inkluderade 137 regionala statistikområden (Regso) medan Segregationsbarometern räknade in 158 områden. Enbart 64 av dessa förekom i båda. Överlappningen betraktad från polisens lista var således enbart 46,7 procent och sett utifrån Segregationsbarometern förekom endast 40,5 procent av områdena även på polisens lista. Denna diskrepans får givetvis stora konsekvenser, beroende på vilka områden som blir föremål för olika riktade policyåtgärder.

I de tre storstäderna divergerar de två beräkningssätten på olika vis. I Stockholm och Göteborg överskattas antalet utsatta områden ifall man enbart utgår från polisens lista. I Malmö föreligger det en bättre överensstämmelse mellan metoderna.

Sammantaget visar studien att det finns uppenbara problem med att använda polisens lista för ändamål som ligger utanför det polisiära. Polisens lista är ursprungligen framtagen för polisens eget arbete och så bör det förbli. Segregationsbarometern erbjuder ett bredare synsätt och kan tillförlitligt följa den ojämlika socioekonomiska fördelningen ute i kommunerna. Därmed kan den ligga till grund för varierande analyser och åtgärder för att bekämpa lokala ojämlikhetsmönster.

Tapio Salonen
Professor i socialt arbete, Malmö universitet

 

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

PolisenSegregation

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev