För dyrt och svårt att bygga bostäder i Sverige

När Sverige befinner sig i ett läge där befolkningen har vuxit och fortsätter att växa, samtidigt som byggandet inte alls håller jämna steg, behöver vi hitta vägar för billigare och snabbare byggande. Det finns ofta stora möjligheter att effektivisera: Dyra arbetsmaskiner står oanvända stora delar av tiden. Byggmaterial står mer eller mindre oskyddat i regn och snö. Många moment utförs hantverksmässigt. Dessutom blir säkerhets- och miljöarbetet lidande när varje bygge drivs som ett unikt projekt.

Hus bör kunna byggas betydligt billigare och snabbare med processer som mer liknar dem inom annan tillverkningsindustri. Samtidigt finns det motargument. NCC satsade i början av 2000-talet stora summor på industriellt byggande, där större byggelement skulle tillverkas i fabrik. Satsningen bar sig inte. Det finns också kritiska röster som menar att hus tillverkade i industriella processer ser billiga ut och inte är anpassade till omgivningen.

Inom småhusbranschen har däremot utvecklingen gått långt. Kunderna kan beställa unika hus på nätet utifrån en rad byggelement som tillverkas under tak och monteras på plats. Det visar att användande av industriella processer inte behöver innebära fula hus, och att det kan finnas stora möjligheter till variation inom ett koncept. Dessutom kan bolag som satsar på att utveckla ett koncept snarare än unika projekt lägga mer resurser på energieffektivitet och att förbereda för renoveringar och ombyggnation, vilket kan ge ytterligare besparing på sikt.

Varken politiker eller branschföreträdare kan veta på förhand vilka metoder som leder fram till störst effektiviseringar. Det politiken däremot kan göra är att ta bort hinder för utvecklingen. Kommunerna behöver inte vänta på staten, utan kan göra mycket själva.

Det finns tre reformområden:

￭ Håll nere kostnader och tid runtomkring. Om stora effektiviseringar i byggandet ändå inte leder till någon stor skillnad för den totala kostnaden finns inga starka skäl till förändring. Trycket på att hålla nere byggkostnader ökar om kommuner kan snabba på processer, öka utbudet av mark och ta fram färdiga flexibla detaljplaner, där det inte finns risk för långsiktiga överklagandeprocesser. I kommuner som äger mycket mark bör en del av markanvisningarna gå till företag som fokuserar på låga produktionskostnader.

￭ Öka möjligheterna att bygga långa serier utifrån en och samma plattform. De företag som satsar på mer industrialiserat byggande behöver vara säkra på att deras produkt accepteras i alla kommuner. I praktiken finns kommunala särkrav, trots att det är förbjudet. Det måste staten ingripa emot.

Därutöver ställer kommuner krav på gestaltning och anpassning till omgivningen. Det är rimligt, men kraven kan inte uppfinnas på nytt för varje bygge. Kommunerna bör samordna sina krav, så att en handfull varianter på hus räcker för att kunna bygga på alla platser utom de allra mest känsliga. Även utan samordning kan enskilda kommuner ha som riktlinje att acceptera lösningar som har tillåtits i andra kommuner.

￭ Kloka beställningar. Kommuner är stora beställare av flerbostadshus, främst via sina allmännyttiga bolag. Utvecklingen kan drivas på genom beställningar där priserna ska hållas nere, med krav på gestaltning som håller sig inom vad som är möjligt att klara industriellt och med krav på låga långsiktiga kostnader för ombyggnad och renovering. För att få ner kostnader bör de kommunala bolagen utnyttja de möjligheter till långsiktigare avtal och optionsavtal som finns inom LOU.

Betydligt billigare byggande kan vara en viktig del i att lösa den bostadsbrist som framför allt drabbar personer med låga inkomster. Kommunerna borde se de stora möjligheterna och bana väg för utvecklingen.

Andreas Bergström, vice vd och ansvarig för projektet ”Hitta hem”, tankesmedjan Fores

Sara Davidsson, assisterande programchef, Fores