”Fel att tvinga kommuner ta emot ukrainska flyktingar”

Mottagandet av ukrainska krigsflyktingar, främst kvinnor och barn, är ett angeläget åtagande för det svenska samhället. Tiotusentals svenskar har öppnat sina hem för att hjälpa till med sängplatser. Civilsamhällets organisationer har försökt organisera insatser som staten inte klarat av. 

Och när svenska kommuner själva får bestämma och kan ta hänsyn till sina egna förutsättningar, så är man precis så generösa som kan förväntas. I det mest akuta skedet efter Putins invasion av Ukraina, kunde länsstyrelserna och kommunerna på kort varsel skaka fram tiotusentals beredskapsplatser fler än vad regeringen efterfrågat. Viljan att frivilligt hjälpa till - utifrån egna förutsättningar - var enorm.

LÄS MER: Kommuner ska dela ansvar för flyktingar

Under mars månad hade vi en situation där över 2 000 ukrainare anlände till Sverige varje dygn. Sedan dess har siffran sjunkit till kring 100 per dag. På gränsen mellan Polen och Ukraina är det nu fler som återvänder än som flyr. Förutsättningarna har ändrats, och den akuta fasen har passerat.

Trots detta lägger nu regeringen fram ett förslag om att ytterligare begränsa kommunernas grundlagsskyddade självstyre. Man använder skamlöst flyende ukrainska kvinnor och barn som förevändning för att med tvång vältra över mer av det egna ansvaret för migrationen på Sveriges kommuner.

Det här är tyvärr ingen enskild företeelse, utan ett mönster som går igen. 2013 tvingades samtliga kommuner att ta emot ensamkommande barn, istället för de tidigare frivilliga avtalen med Migrationsverket. Efter massmigrationskrisen 2015 underminerade den socialdemokratiska regeringen ytterligare självbestämmandet, genom ”anvisningslagen” för nyanlända.

Att det krävs tvång i dessa frågor är i sig ett tecken på ett grundläggande fel i svensk migrationspolitik. Om Sveriges kommuner inte anser sig kunna klara av mottagandet är det mottagandet det är fel på - inte kommunerna.

Migration är ett statligt åtagande, oavsett om det gäller prövning av tillstånd eller praktiskt mottagande. Sveriges kommuner kan inte bestämma om migrationen, och ska därför inte heller hållas ansvariga för statsmaktens beslut.

Sverigedemokraterna vill ha ett helstatligt mottagandesystem, med stängda transitcenter där samtliga asylsökande vistas till dess de avlägsnas eller beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och kan påbörja integrationsprocessen in i samhället.

Fram till att det är genomfört, så ska alla migrationsåtaganden från kommunerna ske på frivillig grund. Det kommunala självstyret ska värnas och skyddas från socialdemokratisk klåfingrighet. Därför kommer Sverigedemokraterna som enda parti att rösta nej till tvångsfördelning även när det gäller ukrainska flyktingar. 

Ludvig Aspling (SD) Migrationspolitisk talesperson

Jonas Andersson (SD) Riksdagsledamot i Socialförsäkringsutskottet

Jennie Åfeldt (SD) Riksdagsledamot i Socialförsäkringsutskottet