Ett hån mot kvinnor att utgå från ett könsneutralt tänk

Replik. Debattinlägget från Johan Mparmpagiannis i Dagens Samhälle den 4 juli inleds genom påståendet att våld mot män inom relationen är vanligare än du/jag/vi tror, utan att redovisa några belägg.

Oavsett vad olika människor tror, så är fakta att mäns våld mot kvinnor är både allvarligare och vanligare än våld mot män i heterosexuella relationer. Johan Mparmpagiannis uppvisar överlag att han saknar kunskap om mäns våld mot kvinnor som är ett av de största folkhälsoproblemen.

Johan Mparmpagiannis är självklart välkommen att delta på en av många konferenser som anordnas under året, där finns både forskare och berörda representerade. Var tredje kvinna utsätts för fysiskt eller sexuellt våld under sin livstid, enligt FN. Under förra året mördades 22 kvinnor i Sverige av sin nuvarande eller tidigare partner. Inte sällan är det den morddömde pappan som får vårdnaden om barnen. Det är inte ovanligt att våldsutövande pappor använder barnen som gisslan i uppslitande vårdnadstvister.

Mäns våld mot kvinnor är ett vedertaget begrepp, byggt på fakta och empiri som visar att våldet uppstår i ojämställdhet. Makt och kontroll är de mekanismer som våldsutövare drivs av och får psykologisk belöning av. Att säga att jourrörelserna ska utgå från ett könsneutralt tänk är att ifrågasätta forskning och evidens. Det är ett hån mot alla hundratusentals kvinnor och barn som årligen tvingas fly från sina hem.

Kvinnojoursrörelsen får fortfarande kämpa för finansiering av vår verksamhet, även om det i dag finns statsbidrag från Socialstyrelsen att söka. Jourrörelsen har helt byggt på ideella krafter och eldsjälar som ser våldet som en konsekvens av och upprätthållande av ojämställdhet.

I den mån mansrörelsen behöver finansiering ska detta inte tas från kvinnojourerna. Att förespråka könsneutralt förhållningssätt och vilja ha medel som skulle gått till kvinnojourer visar att delar av mansrörelsen inte ser allvaret i mäns våld mot kvinnor och inte står för jämställdhet.

Sara Eriksson, anställd på kvinnojouren – en fristad i ingenmansland, Jämtlands läns enda kvinnojour