Effektiviseringar för 40 miljarder är ett luftslott

Replik. Fyra kommunstyrelseordföranden och föreningen Företagarna påstår i Dagens Samhälle att kommunsektorn kan undvika skattehöjningar framöver genom att effektivisera sin verksamhet. Det är en välbekant tankefigur i den kommunala debatten.

Men är det en realistisk tankefigur? Debattörerna hänvisar till att konsultbolaget WSP visat på en effektiviseringspotential på 40 miljarder per år. En möjlighet till så kraftigt minskade offentliga utgifter måste naturligtvis tas på allvar. Tyvärr håller inte 40-miljarderslöftet för granskning.

För det första är det bara ett av fyra scenarier i rapporten som når upp till 40 miljarders besparingspotential. De mest effektiva kommunerna valdes ut inom sex olika välfärdsområden, och konsulterna beräknade därefter hur mycket landets kommuner sammanlagt kunde spara genom att närma sig de mest effektiva kommunerna på varje område. I det djärvaste scenariot antas alla kommuner som är mindre effektiva än de 15 i topp förbättra sin effektivitet med hela skillnaden upp till toppgänget. Endast det scenariot når upp till de 40 miljarderna som debattörerna svänger sig med.

För det andra använder rapporten en riskabel definition av vad som är god kvalitet. WSP menar att effektivitet innebär att verksamheter med hög kvalitet drivs billigare än vad som kan förväntas utifrån strukturella faktorer. Gott så. För grund- och gymnasieskola använder WSP kvalitetsmåttet “högre betyg än vad som kan förväntas utifrån strukturella faktorer”. Ja, när eleverna får högre betyg än vad som kan förutspås utifrån deras bakgrund, kan det vara ett tecken på att de lärt sig mycket. Det kan också vara ett tecken på betygsinflation. Att betygsinflation förekommer, och är vanligare i friskolor, har belagts av IFAU.

För det tredje finns det viktiga skillnader mellan benchmarkingkommunerna på de olika områdena. På områdena grund- och gymnasieskola hamnar förorter i storstadsregioner och mellanstora städer i topp. Vad gäller förskola och äldreomsorg, där hög kvalitet definieras som att föräldrar respektive äldre är nöjda med sin service, hamnar små kommuner i glesbygd i topp.

Höga betyg i välmående områden, men nöjda och glada brukare i glesbygden. Det här låter faktiskt inte alls som att kommuner presterar olika kvalitet av egen kraft. Det låter snarare som att vi i tätbefolkade områden har betygsinflation på grund av att friskolor är vanligare där, och som att människor trivs med varandra på landet.

Slutsatsen om 40 miljarder i effektivisering är alltså ett luftslott. Men visst går det att effektivisera. Sveriges Radio rapporterade nyligen om en intressant studie i Skåne. Länsstyrelsen Skåne har jämfört samtliga skånska kommuner mot de mest energieffektiva kommunerna. Förhållningssättet är alltså densamma som i WPS:s rapport - men här görs det på mycket mer konkret nivå. Länsstyrelsen kommer fram till att skånekommunerna kan spara åtta miljarder på 25 år.

Om alla kommuner skulle effektivisera sin energianvändning så mycket, skulle det, enligt vår egen beräkning, generera en besparing på mellan 2 och 2,5 miljarder per år. Det finns många skäl att genomföra denna effektivisering - för att frigöra medel till kommunal service, för att bidra till ett mer hållbart samhälle, eller för att lindra behovet av höjda skatter.

Men det är 2 miljarder per år. Debattörerna utlovade 40. Var finns resten?

Debatten om effektiviseringar måste grundas på saklig analys, inte på önskedrömmar. Den som vill bli tagen på allvar när de förespråkar effektiviseringar, behöver tala klarspråk om hur de ska gå tillväga. Kommunstyrelseordförandena bör läsa på och använda genomförbara planer som grund för sin linje.

Åsa Plesner, Tankesmedjan Balans

Marcus Larsson, Tankesmedjan Balans