tisdag21 mars

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Dumsnålt att spara på SFI-undervisningen

Januariöverenskommelsen betonar att ”klyftorna mellan dem som får jobb och dem som står utanför, mellan den som levt länge i Sverige och den som nyss kom hit” ska minskas. Men i aktiv handling byggs klyftorna ut när beslutsfattarna sparar på SFI-undervisningen. Det skriver Teres Lindberg och Håkan Wiclander, ABF.

Publicerad: 24 september 2019, 03:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Att SFI har en central roll speglas inte i finansieringen, skriver debattörerna. Foto: franky242/Colourbox


Ämnen i artikeln:

JanuariavtaletSFISkolanUtbildning

Sverige är i dag ett samhälle som fungerar bra för väldigt många människor. Samtidigt vidgas avståndet mellan människor: segregation samt klyftor mellan människor i olika samhällsklasser med olika utbildningsbakgrund växer. Läget är akut för att minska dessa avstånd. Samtidigt underfinansieras SFI-undervisningen systematiskt år efter år. Beslutsfattare budgeterar idag för personalbrist, ännu större klasskillnader och en urholkad välfärd. Men, det vi sparar idag kommer att stå oss dyrt imorgon.

Svenska språket är nyckeln som öppnar dörren till samhälls- och arbetslivet. Samtidigt står vi alla inför en enorm personalbrist inom välfärden som lär öka – det handlar om för få barnskötare, förskollärare, lärare, undersköterskor, läkare, assistenter. Därför är det inte enbart de människor som lär sig svenska som tjänar på en väl fungerande språkundervisning – utan hela samhället.

Regeringen och samarbetspartierna håller med i denna grundsyn. I januariöverenskommelsen betonas att ”klyftorna mellan dem som får jobb och dem som står utanför, mellan den som levt länge i Sverige och den som nyss kom hit” ska minskas.

Problemet är att SFI:s centrala roll för integration och etablering, för att minska klyftor och bidra till samhällsutvecklingen inte speglas i dess finansiering överhuvudtaget. År efter år halkar SFI-undervisningen efter alla andra skolformer. Både 2017 och 2018 har gymnasieskolor fått det tredubbla i anslag. Om SFI verklige ses som ett centralt verktyg för att möta samhällsutmaningarna kommer denna snålhet att stå oss dyrt i framtiden.

Visst finns det brister i vissa utförares SFI-undervisning och även inom kommunernas kontroll och tillsyn av verksamheter. Och vi kan inte lösa allting med mer pengar. För att säkerställa att vårt samhälle tar till vara på den potential som nyanlända bär med sig och för att långsiktigt minska klyftorna är det nödvändigt att beslutsfattare på både statlig och kommunal nivå bestämmer sig för att ett rejält SFI-lyft de kommande åren.

Följande bör göras omedelbart:

■ Se SFI-utbildningen en investering, inte som en kortsiktig kostnad. Utgå från en samhällsekonomisk långsiktig kalkyl där kommande arbetskraftsbehov beaktas.
■ Garantera SFI samma resurser per elev som andra jämförbara skolformer får. En början skulle vara om SFI-elever skulle få samma resurser som undervisningen i gymnasiet kostar – för att nå detta krävs ett lyft med 40 procent.[1]
■ Utred likvärdighet, fördelning av resurser och upphandlingsformer i hela landet. Det ska inte spela roll vilken kommun du bor i – SFI måste vara lika bra i alla delar av landet.

[1] Jämför Skolverkets bedömning av preliminära kostnader för olika skolformer 2018, s. 10 tabell 13.  Undervisningen per elev i gymnasieskolan kostade 63 300 kr (2018), kostnaden per SFI-elev var 45 400 kr (prel 2018) samma år – mellanskillnaden 17900 är 40% av kostnaden för SFI-elever.

Teres Lindberg, ordförande ABF Stockholm

Håkan Wiclander, studieombudsman ABF Stockholm

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev