Distansundervisning måste vara en sista utväg

Det är av yttersta vikt att alla bidrar till att stävja spridningen av covid-19. Var och en av oss behöver ta sitt ansvar för att de rekommendationer och riktlinjer som utfärdas följs. Insatser som vidtas för att hindra smittan behöver dock föregås av konsekvensanalyser: Beslut om distansundervisning måste vara en sista utväg. Speciellt när det hittills visat sig ha tveksam effekt på smittspridningen i samhället.

Regeringen har nyligen öppnat för distansundervisning även på högstadiet. Om det införs är det avgörande att det föregås av tydliga konsekvensanalyser och att nödvändiga åtgärder sätts in för att säkerställa att alla barn får den kvalitet på utbildningen och det stöd de har rätt till. Det är också centralt att varje skola till fullo fortsätter att uppfylla sitt kompensatoriska och demokratiska uppdrag.

Socialstyrelsens uppgifter visar att omkring 20 procent av orosanmälningar görs av skolan. När barn inte längre träffar sina lärare i närundervisning riskerar många av dem att missas. De mest utsatta barnen kommer därför att vara de som drabbas värst. Utöver att de barn, vars situation inte orosanmäls, inte får den hjälp de har rätt till blir följden även att barn kan tvingas till mer tid i en potentiellt skadlig miljö. Efter vårens distansundervisning går det även att se ökade symptom på mental ohälsa hos svenska ungdomar.

UNICEF har tillsammans med UNESCO genomfört en granskning av tillgänglig forskning om skolor som smittspridare och den övergripande slutsatsen är att barn som deltar i närundervisning inte verkar vara drivande för smittspridningen. Barn utsätts inte heller för ökad infektionsrisk om skolan har vidtagit nödvändiga åtgärder.

Att lärare och personal på skolan kan känna sig trygga och inte smittas är avgörande för undervisningen. Dock löper inte heller lärare någon ökad risk för att bli sjuka, som Folkhälsomyndigheten så sent som den 12 november 2020 redogjorde för. En nyligen publicerad artikel i The New England Journal of Medicine, skriven av fyra professorer och läkare, samt den tidigare nämnda granskningen bekräftar detta.

Skolstängning och distansundervisning har alltså betydande och väl belagda risker och konsekvenser för barn. Samtidigt är nyttan för att begränsa smittspridningen tveksam. Europeiska Smittskyddsmyndigheten bedömer därför att de fysiska, mentala och utbildningsmässiga nackdelarna av en skolstängning sannolikt är större än fördelarna.

När det gäller beslut och genomförande av distansundervisning är det därför avgörande att skolhuvudmännen får stöd i att göra kvalitativa konsekvensanalyser och att säkra en likvärdig utbildning för alla barn. Skolan måste därefter kunna återgå till närundervisning så snart som möjligt. Omfattning och längd av distansundervisning bör därför följas upp av lämplig instans.

Låt Sverige fortsätta vara ett gott exempel, som tar hänsyn till barnets rättigheter när vi analyserar och vidtar åtgärder för att minska smittspridningen. Och att vi tillsammans redan nu vidtar insatser för att börja bygga bättre – en skola och ett samhälle där alla barn kan lära, få må bra och utvecklas till sin fulla potential.

Pernilla Baralt, generalsekreterare, UNICEF Sverige

Jennie Gustafsson, förbundsordförande, Elevernas Riksförbund

Stefan Swartling Peterson, professor i systemomställning för hälsa, Karolinska Institutet