Detaljreglera städerna mindre, Per Bolund!

Hur kommer det sig att minsta fransk småstad har livsmedelsaffär, bagare, slaktare, två kaféer och en restaurang? I den svenska småorten stängde affären för gott redan på 70-talet och de eternitklädda husen ligger utspridda med gott om plats för parkerade bilar som tar invånarna till ett köpcentrum några mil bort. 

Visst finns det historiska orsaker och kulturskillnader, men det finns ytterligare en stor skillnad: befolkningstäthet. I städerna i Frankrike bor man tätt. I Sverige bor vi glest och ofta på stor yta. Genomsnittssvensken har 41 kvadratmeter till sitt förfogande och då är inte fritidshus räknade. Bara fläckvis når vi upp till FN-organets UN Habitats hållbarhetsgräns för antalet personer per hektar. 

Tanken med normen är att det behövs en kritisk massa för att på ett hållbart sätt kunna använda nyttigheter som kommunikationer, service, handel, kultur och fritidsaktiviteter. UN Habitat vill också se till att städer är gång- och cykelvänliga, blandade socialt och med olika former av verksamhet. 

Enligt stadsutvecklingsforskarna genererar en gles stad mycket trafik och lite stadsliv medan en kompakt, och grön, stad bidrar med positiva effekter som bättre resursutnyttjande och bättre folkhälsa. 

I planeringsdokument för svenska städer återkommer ofta ord som blandstad, tät och grön, gång- och cykelvänlig. Tyvärr rimmar lagar och regelverk när det gäller planering och byggande dåligt med dessa ideal. 

De stadsdelar som är tätast i Göteborg (Linné- och Vasastaden) och i Stockholm (Gamla stan, Söder, Östermalm och Vasastaden) är också de som är populärast att bo och vistas i. Men att bygga stadsdelar som liknar dessa är i princip omöjligt med dagens byggregler. Även att förnya och förtäta befintliga stadsdelar så att de påminner mer om den uppskattade kvartersstaden, är svårt. 

Bostadsbristen är fortfarande akut och lägger krokben för både näringsliv och enskilda individers drömmar. På Västsvenska Handelskammaren tror vi att en viktig nyckel för att lösa behovet av fler bostäder och mer stadsliv finns i det befintliga beståndet. Får vi dessutom ner handläggningstiderna sjunker produktionskostnaderna. 

Vi skulle gärna se att regeringen och bostadsminister Per Bolund lyfte blicken från förenklade regler för altanbyggen till att se möjligheterna i det redan byggda. I dag är det snårigt och svårt att få lov att inreda vindar eller suterrängplan, göra om en lokal till bostad eller ändra användningen av en byggnad på annat sätt. Att ändra detaljplaner tar lång tid. Tänk om vi kunde bortse från vilken funktion en byggnadsnämnd tyckte var lämplig 1987 och istället börja i vad vi behöver i dag och på just denna plats.

Vår uppmaning till regeringen är att på prov lyfta bort detaljregleringar av till exempel färgsättning, balkongmått, storlek på takkupor och lokalanvändning ur gamla detaljplaner. Det kommer vi också diskutera på ett seminarium i Almedalen. Låt byggbolag och arkitektkontor rita och bygga för dagens och morgondagens behov. Gör gärna Göteborg till testkommun.

Gunilla Grahn-Hinnfors, ansvarig stadsutveckling, Västsvenska Handelskammaren