Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Det är inte kulturskolan som hotar musiklivet”

Fundera över om formerna för hur klassisk musik presenteras för medborgarna behöver förnyas, föreslår Anders Elers Ivarsson, kvalitetschef Kulturskolan Stockholm, i en replik.

Publicerad: 6 september 2022, 11:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Anders Elers Ivarsson, kvalitetschef Kulturskolan Stockholm.

Foto: Kari Kohvakka


Ämnen i artikeln:

Kulturskola

Företrädare för det svenska musiklivet är oroade över köerna till kulturskolan och landets orkestrar larmar om bristande återväxt av musiker. Men är kulturskolans verksamhet orsaken till att färre svenskar vinner provspelningarna till orkesterinstitutionerna? Är det för att kulturskoleeleverna inte får gå ifrån på skoltid och spela som vi ser färre sökande till spetsutbildningar på gymnasier, folkhögskolor och musikhögskolor? 

Statistiken visar tydligt att intresset för att lära sig spela till exempel oboe och klarinett och att spela i orkester har minskat i Sverige. Det finns dock undantag. Kulturskolan Stockholms orkesterskola El Sistema visar fantastiska resultat. I orkesterskolan går, för att bara nämna två ämnen, 91 trombonister och 61 valthornister! 

LÄS MER: ”Kulturskolans långa köer hotar svenskt musikliv” 

Vi får heller inte glömma att det till Sveriges kulturskolor varje vecka kommer tusentals unga instrumentalister och spelar i orkestrar, ensembler och på spellektioner. Kulturskolans verksamhet är unik i världen och har alla förutsättningar att förbereda barn och unga för ett kulturellt aktivt liv.

Det är dock viktigt att ta oron från musiklivets företrädare på allvar. De menar att kulturskolans långa köer och att eleverna inte får gå ifrån och spela på skoltid hotar svenskt musikliv. Jag håller inte med. Kulturskolans långa köer gäller främst piano och för att lösa den frågan handlar det om att förändra arbetssättet i kulturskolan. Spela på skoltid är en tillgänglighetsfråga som är relevant främst för deltagare som bor i glesbygd. 

Jag menar att det som hotar svenskt musikliv är ett förändrat kulturbeteende hos barn och unga i Sverige. Det är tack vare digitaliseringen i dag mycket lättare att skapa och producera musik. Resultatet blir bra utan att man behöver öva i 10 år. Unga laddar ner appar och musikprogram och kan enkelt skapa musik hemma. 

Barn och unga i Sverige har ett mycket stort intresse för att skapa och ta del av musik, men inte på samma sätt som för 20–30 år sedan. De klassiska instrumenten används inte i någon högre grad i nya musikgenrer och är inte synliga medialt, vilket innebär att barn och unga inte ser musiker som förebilder och inspiration i lika hög grad som under 1970- och 1980-talet. Orkesterns plats i samhället, på gator och torg och i konsertlokaler har minskat. Behovet av yrkesmusiker har också minskat då regionmusiken och flera andra orkesterinstitutioner lagts ner. 

Det är väl känt att svenska klassiska instrumentalister, som söker jobb vid orkesterinstitutioner, ofta utkonkurreras av musiker med rötter i andra länder. I de länderna är det fortfarande hög status att kunna spela ett musikinstrument och där finns ett större allmänkulturellt intresse för klassisk musik. Jag menar att den levande musiktraditionen inom klassisk musik är starkare i många andra länder än Sverige och att det är orsaken till dagens brist på ”svenska” musiker och publik i de svenska konserthusen.

Jag tycker att företrädarna för det svenska professionella musiklivet ska fundera över om formerna för hur västerländsk musik presenteras för medborgarna behöver förnyas och utvecklas. Är det till exempel rimligt att konsert- och operahusen stänger under sommaren då folk har tid har komma och lyssna? 

Och trots kulturskolornas positiva förändringsarbete är tjugo minuters enskild spellektion (tyvärr) fortfarande arbetssättet i merparten av Sveriges kulturskolor för att locka nya instrumentalelever. Kulturskolan arbetar i mångt och mycket på samma sätt som när verksamheten startade i mitten på 1940-talet. Tänkvärt och en anledning till förändring, tycker jag som arbetat som klarinettlärare och chef i kulturskolan i snart 24 år. 

Anders Elers Ivarsson
Kvalitetschef Kulturskolan Stockholm

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Kulturskola

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev