Den personliga assistansen måste räddas!

Vi med autism eller andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har ofta svårt att tolka och förstå omvärlden. I vissa situationer kan vi ha ett utagerande beteende där vi riskerar att skada oss själva eller omgivningen. Därför är vårt behov av ständigt stöd av någon som har ingående kunskap om oss så stort. Vi behöver någon som vi byggt upp förtroende för och litar på, som kan tolka omvärlden åt oss, hjälpa oss att kommunicera och stötta oss med motivationsinsatser. För oss är personlig assistans den största framgångssagan av de alla.

Vi har redan nu mycket svårt att bli beviljade personlig assistans. LSS-utredningens förslag riskerar dock att rycka undan mattan för oss helt och ta bort vårt ovärderliga stöd. Vi ska inte längre få leva i trygghet på våra villkor med assistans. I stället ska vi tvingas till insatsen ”förebyggande pedagogiskt stöd”. En kommunal insats som enligt utredningen tycks bottna i en vilja att övervaka och kontrollera oss.

Visserligen har regeringen aviserat att de inte tänker ta bort den personliga assistansen för oss men vi vågar inte andas ut. Vi vet att det finns personer som inte tycker att vi ska få leva på samma villkor som andra. Varför är det så?

Vi har mött många självutnämnda experter på våra liv. De som tror att just de har kommit på den rätta metoden. Många vill väl, och ibland har de goda idéer. Men få av dem förstår att en viss metod eller utbildning inte är hela lösningen. Vi som har personlig assistans är nämligen individer, och vi har olika behov allihop.

Vi vet också att det finns starka, professionella och kommersiella krafter som påstår att frihet och självbestämmande går att bygga in i ett hus. Så kallad specialpedagogisk arkitektur. Krafter som skor sig på att projektera och bygga institutionsboenden avsedda för oss. Intressenter och byggherrar som påstår att extra ljudisolering i väggarna sparar tiotusentals kronor i personalkostnader. Institutioner som upphandlas av landets kommuner i tron om att vår livskvalitet går att köpa i form av design, inredning och arkitektur.

Det här är inte vad vi behöver. Varför blir vi missförstådda och misstänkliggjorda? Gång på gång ser vi exempel på hur dåligt vi mår och hur illa det går för oss när vi klumpas ihop i grupper på institutioner. Vi är många som kan vittna om inlåsning, tvång och till och med våld på institutionsboenden. Men trots det vill LSS-utredningen ta ifrån oss det bästa stöd vi kan få.

Vi var inräknade i LSS och i assistansen från början 1994. Vi omfattas av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Men med LSS-utredningens förslag hotas vi att slitas upp från våra hem samtidigt som assistansen som är vår överlevnad rycks bort. I stället ser vi oss förvarade på institution. Därför är det livsviktigt för oss att alla som står upp för våra rättigheter är tydliga med det i sina remissvar. Assistansen för oss måste finnas kvar och stärkas!

Richard Kostenuis, vice ordförande, Riksföreningen JAG, genom god man Linda Forzelius

Linus Ullbrand, suppleant i styrelsen, Riksföreningen JAG, genom god man Christina Ullbrand

Mattias Ferm, suppleant i styrelsen, Riksföreningen JAG, genom god man Karin Nordberg Ferm