Därför startar vi Skolledarupproret

Under två dagar i maj protesterade skolpersonal under parollen ”Lärarmarschen” mot de nedskärningar som nu drabbar skolan. Tankesmedjan Balans har under 2019 granskat många av Sveriges skolbudgetar och hittat dolda sparkrav och risk för nedskärning i de flesta granskade kommuner. Det är allmänt känt att Sveriges kommuner står inför stora ekonomiska problem de kommande åren.

Med detta som bakgrund är det stötande att vi fortfarande pratar om att vi ska höja kvaliteten i välfärden, vi ska öka måluppfyllelsen i skolan och vi ska bli mer effektiva varje år. Vi som arbetar i välfärden menar att det inte går att bli mer effektiva. Vi som arbetar som skolledare har under flera år fått smygande effektiviseringskrav och en förväntan från huvudmannen att vi kan bedriva verksamhet med lite mindre resurser varje år men med högre kvalitet. Vi menar att det inte går längre. Nu har vi nått till den punkt att vi på allvar måste börja diskutera hur vi ska arbeta för att skapa balans mellan krav och resurser.

Vi skolledare menar att det är dags att tala klarspråk om skolans ekonomi och om vilken skola vi vill ha. Ska vi fortsätta tala om “en skola där alla elever når så långt som möjligt” finns endast två alternativ: Tillför de resurser “en skola där alla når så långt som möjligt" kräver eller minska på det statliga och kommunala uppdraget för skolan.

Givet att vi i skolan fortfarande har höga förväntningar på oss från staten behöver den kommunala nivån länka nivån på skolpengen till övriga kostnadsökningar. Vi kan inte acceptera att avståndet mellan krav och resurser fortsätter att öka eftersom det är det som är orsaken till de höga sjuktalen bland lärare. Vi skolledare kan inte sitta tysta när våra medarbetare går in i väggen en efter en. Det är inte bara olagligt ur arbetsmiljöhänseende, det är även ovärdigt.

Vi skolledare är tjänstemän anställda av huvudmän som begär budget i balans. När rektor säger att det inte går utifrån tilldelade resurser blir ofta svaret ”det är ditt jobb att lösa”.

Vi menar att om inte kommunen kan satsa ekonomiska resurser på skolan så måste de vara ärliga med det. Vi vill inte sitta på fler möten där vi diskuterar systematiskt kvalitetsarbete, höga förväntningar och effektivitet, när vi vet att vi inte har förutsättningar att genomföra det som förväntas av oss.

När vi skolledare får tilldelade ekonomiska ramar som innebär att vi har råd med färre lärare, uteblivet särskilt stöd för elever och minskad elevhälsa ställer vi oss frågan varför huvudmännen ger oss förutsättningar de vet är omöjliga att leva upp till?

Om ambitionen med svensk skola ska sänkas bör detta bli tydligt för medborgarna, som då i demokratisk ordning bör få säga sitt. Vi vet alla att inget parti gick till val på att sänka kvaliteten i skolan.

Vi vill se en annan styrning av skolan, en styrning som inte grundar sig på New Public Management och marknadsstyrning. Vi vill se en styrning som möjliggör för varje medarbetare att må bra på sin arbetsplats och där alla elever får den utbildning de har rätt till.

Läraren Alexander Skytte har tagit initiativet till ”Lärarupproret” och nu gör vi gemensam sak med lärarna under parollen ”Skolledarupproret”. Vi vill samordna Sveriges skolledare till en gemensam kraft och driva fram förbättringar som gör att vi får en skola som fokuserar på att utbilda kommande generationer, inte på att vara så effektiva som möjligt till en så låg kostnad som möjligt. Tillsammans blir vi starka!

Linnea Lindquist, initiativtagare till Skolledarupproret

Anna Pilebro Bryngelsson, initiativtagare till skolledarupproret samt finalist 2019 om Dagens Samhälles utmärkelse “Årets Välfärdsförnyare” vid Stora Samhällsgalan