Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Dags att lämna den psykoterapeutiska ankdammen

Man kan på goda, vetenskapligt belagda, grunder ifrågasätta en enmetodspsykiatri som växer fram i Sverige. När jag erbjuder mina patienter PDT eller IPT gör jag det således inte för att jag förnekar vetenskapen utan därför att jag följer den, replikerar psykologen Peter Ankarberg till DS krönikör Mats Reimer.

Publicerad: 24 september 2020, 09:26

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

”Det finns forskning som talar för att valfrihet mellan metoder leder till bättre behandlingsresultat,” skriver Peter Ankarberg.

Foto: Colourbox


Ämnen i artikeln:

Vetenskap

Vid depression hos vuxna är psykodynamisk psykoterapi (PDT), interpersonell terapi (IPT) och kognitiv beteendeterapi (KBT) likvärdiga alternativ avseende kostnad och effekt. Om vi ska följa patientlagen bör därför patienter fritt få välja mellan dessa metoder.

Gissar att många som läser detta rycker till av förvåning eller möjligen irritation. Många, förmodligen de flesta, ”vet” att KBT är bäst och tycker nog att frågan borde vara utagerad i och med att Socialstyrelsen sagt sitt i de nationella riktlinjerna där endast KBT fick högsta rekommendationsgrad. Man kan då undra varför det ändå tycks finnas ett antal rättshaveristiska psykoterapeuter och psykologer med PDT inriktning som hårdnackat vägrar acceptera vad vetenskapen säger. Förklaringen är ganska enkel: Man kan på goda, vetenskapligt belagda, grunder ifrågasätta Socialstyrelsen och därmed också den enmetodspsykiatri som nu växer fram i Sverige.

Frågan om olika metoders evidens och rekommendationsgrad har förstås prövats i flera länder än Sverige. Liksom i Sverige har man arbetat efter vetenskaplig metodik och i flera fall har väsentlig mer namnkunniga forskare deltagit i andra länders riktlinjer än vad som var fallet med de svenska. Jag har hittat rimligt aktuella nationella riktlinjer och liknade från 2015 och framåt från USA, Kanada, Tyskland, Danmark och Finland. I de svenska riktlinjerna är det endast KBT som får högst rekommendationsgrad. I USA, Tyskland, Danmark och Finland får PDT, IPT och KBT lika hög rekommendationsgrad. I Kanada får KBT och IPT lika hög rekommendationsgrad men PDT något lägre. Man konstaterar dock att de direkt jämförande studier som gjorts mellan PDT och KBT visar på ingen skillnad mellan metoderna. Sverige är således ensamt om att ge KBT en särställning. När jag erbjuder mina patienter PDT eller IPT gör jag det således inte för att jag förnekar vetenskapen utan därför att jag följer den.

Man kan tillägga att psykoterapi till stor del handlar om att patienten som person ska trivas med och tro på den metod som hen erbjuds. Det finns forskning som talar för att valfrihet mellan metoder leder till bättre behandlingsresultat. En reell valfrihet mellan PDT, IPT och KBT leder därför sannolikt till bättre vård. Nog är det rimligt att vi ändrar de svenska riktlinjerna till att ligga i linje med den koncensus som finns i vår omvärld.

För den som är nyfiken på hur andra länder värderat olika depressionsbehandlingar kan man till exempel läsa den mest aktuella riktlinjen, den från det amerikanska psykologförbundet, som kom 2019. Den som vill veta mer om det vetenskapliga stödet för PDT kan läsa en kontinuerligt uppdaterad sammanställning över randomiserade studier som görs av Peter Lilliengren vid Ersta Sköndal högskola. I juni 2020 fanns där 256 studier.

Peter Ankarberg, psykolog och psykoterapeut med PDT och IPT inriktning  Vuxenpsykiatriska öppenvården, Hagfors

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Vetenskap

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev