Corona kan lära oss hantera kriser bättre – om vi vill

Ingen myndighetschef ska vid samhällskris behöva sväva på målet och klia sig i pannan när frågan kommer om hur vi lär från händelsen. Redan dag ett ska respektive myndighetschef ha tryckt på sin knapp och myndigheten ska vara mitt uppe i arbetet med att inte bara hantera händelseutvecklingen, utan också generera lärande. Allt ska vara förberett långt innan. Annars hinner händelsen svepa förbi innan lärandet ens hunnit komma igång på allvar, och det gyllene lärandetillfället försvunnit.

Pandemier har drabbat mänskligheten många gånger tidigare och kommer göra så även i framtiden, kanske med skillnaden att de kommer att drabba oss med ännu högre frekvens. Det är minst sagt oroande. En tröst är att den uppkomna situationen egentligen inte skulle ha behövt ta oss på sängen, och inte behöver göra så nästa gång heller. Vissa förhållanden kommer givetvis att skilja sig från pandemi till pandemi, men många faktorer kommer att vara gemensamma. Det finns därför oerhört mycket att lära sig från de skeenden som pågår i skrivande stund.

Med medvetenhet om att dagens pandemi utgör en stor belastning och en tragedi i sig självt, är det samtidigt det bästa tänkbara lärotillfället. Det måste tas tillvara fullt ut redan när skeendet pågår. Det är nu vi har möjlighet att lära oss som allra mest. Det är nu vi har en gyllene chans! Nu behövs alla de observatörer och utvärderare, som nyttjas vid genomförande av övningar, som allra mest.

Men, hur ser egentligen den svenska beredskapen ut för att lära från verkliga händelser? Den svenska lärandeberedskapen för kriser? Har larmet hos utvärderare runt om i Sverige gått? Har de blivit väckta mitt i natten, sömndruckna plockat fram sina laptops och mobiler, loggat in på dokumentmappar som tillhandahåller metodik, modeller, kontaktlistor, checklistor, rollbeskrivningar, organisering och tidigare utvärderingar? Har de utan tvekan och dåligt samvete kunnat lämna sina annars pågående arbetsuppgifter? Har finansiella resurser funnits i beredskap för deras arbete? Alternativt, har kompetenta externa utvärderare har kunnat sättas i arbete?

Sammanfattningsvis: finns det egentligen någon efterfrågan på lärande inom svensk krisberedskap, ytterst till syfte att utveckla reell förmåga till nästa gång, som leder till ett aktivt arbete med uppföljning och utvärdering?

Tyvärr tror vi inte det. Inte med den skärpa som detta ypperliga lärotillfälle kräver, som snart flugit sin kos, för att någon gång i framtiden återvända. Och hur väl förberedda är vi då för att hantera krisen, att lära oss och bli starkare och bättre av den?

Så vad anser vi behövs?

Nu? Säkerställ en fullgod lärandeberedskap hos de myndigheter som ligger området närmast, och tydliggör ansvar för lärande och uppföljning inom olika områden.

På sikt? Fastställ ansvar för lärandeberedskap i myndigheternas förordningar med instruktioner, och se över regleringsbrev. Följ regelbundet upp att ansvariga aktörer arbetar med lärande och uppföljning.

Över Sverige kämpar mängder med människor för fullt för att möta utvecklingen, och detta omfattande arbete ska applåderas! Vad vi önskar är att vi också tar ansvar för framtida kriser redan nu – genom att arbeta med lärande – så att vi går stärkta ur denna samhällskris.

Kristina Syk, vd och strategisk rådgivare Straterno AB

Mats Alentun, före detta utvärderingsansvarig MSB