”Cancerrehabiliteringen är lika olika överallt”

I dag publicerar Bröstcancerförbundet och Cancerfonden en granskning av svensk bröstcancerrehabilitering. I rapporten “Lika olika överallt – En kartläggning av tillgängligheten till rehabilitering för bröstcancerpatienter” framträder en mörk bild av läget.

Rehabilitering är en oerhört viktig del av bröstcancervården och behovet är stort; fler än 100 000 personer i Sverige har eller har haft bröstcancer. Av dessa uppskattas över hälften drabbas av komplikationer efter behandling. Hjärntrötthet, smärta och torra slemhinnor är vanligt.

Tyvärr kan vi konstatera att denna bärande del av svensk bröstcancerbehandling hanteras styvmoderligt. Några fakta som framkommer i rapporten är:

￭ Tillgängligheten till bröstcancerrehabilitering varierar stort över landet – strukturer och uppföljning saknas. Implementeringen av det nationella vårdprogrammet har kommit olika långt och möjligheten för kontaktsjuksköterskorna att sköta sitt jobb skiljer sig åt både inom och mellan olika regioner.
￭ Lagstiftningen och de gemensamma nationella riktlinjerna för cancerrehabilitering följs inte.
￭ Det finns ingen samlad kunskap om omfattningen av bröstcancerrehabilitering inom svensk hälso- och sjukvård. Detta eftersom det saknas data då besök och åtgärder inte registreras på ett sätt som gör att det går att kvantifiera eller följa upp för andra än den enskilde vårdgivaren. Kunskap om rehabilitering är viktig för att uppnå god, sammanhållen bröstcancervård.

Flera personer som intervjuas i granskningen ger uttryck för sin frustration. En kontaktsjuksköterska vittnar om att patienternas behov ibland inte ens utreds, eftersom det inte finns kapacitet att genomföra insatserna. Sammantaget är rapporten nedslående läsning.

Personalen inom cancervården gör fantastiska insatser för alla de som drabbas av bröstcancer, men när det kommer till rehabilitering brister vården på grund av omfattande strukturfel. Det är helt oacceptabelt.

Vi kan inte ha ett tillstånd inom svensk cancerrehabilitering där den ena handen inte vet vad den andra gör. Nu krävs åtgärder för att säkerställa att lagen följs och att varje persons behov tillgodoses med rätt insatser.

Bröstcancerförbundet och Cancerfonden vill att följande åtgärder skyndsamt vidtas:

￭ Säkerställ att det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering implementeras och sätt en grundnivå för vad som måste finnas på plats i samtliga regioner.
￭ Gör rehabilitering till en integrerad del av standardiserat vårdförlopp för bröstcancer och schemalägg när rehabiliteringsbedömningar och skattningar ska genomföras. Säkerställ att det finns strukturerade former för behovsbedömningar att använda genom hela vårdprocessen.
￭ Säkerställ att rehabiliteringsinsatser registreras så att det finns data för kvalitetsuppföljning, forskning och utveckling.
￭ Skapa ett digitalt centrum för cancerrehabilitering som kan ta emot patienter från hela landet för ökad jämlikhet och tillgänglighet.

Alla bröstcancerpatienter i Sverige ska erbjudas högkvalitativ rehabilitering utifrån behov, det är sjukvårdens lagstadgade skyldighet. Varje verksamhetsområde måste säkerställa att det finns rutiner för behovsbedömning och rehabiliteringsinsatser för att ge patienten förutsättningar för bästa möjliga livskvalitet.

Vår förhoppning är att denna gemensamma granskning blir startskottet för ett omfattande arbete på nationell och regional nivå. En samordnad och fungerande cancerrehabilitering med träffsäkra insatser borde vara en självklarhet i Sverige år 2021. Det är dags att ta cancerrehabilitering på allvar – nu!

Susanne Dieroff Hay, ordförande Bröstcancerförbundet

Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare Cancerfonden