C: Länsstyrelserna har blivit bromsklossar för bostadsbyggande

I många av Sveriges kommuner råder brist på bostäder. Och i de allra flesta jobbar politiker och tjänstemän för att få till en hållbar bostadsutveckling. Men gång på gång får kommunerna ändå se sina väl förankrade och genomtänkta förslag skjutna i sank av länsstyrelsen som utan tydlig anledning avslår deras ansökningar. Det är dags att de som är demokratiskt valda att leda sina kommuner, och som svarar åt sina medborgare också får makten att leda bostadsutvecklingen framåt. 

En kommun vars förslag gång på gång bromsats av länsstyrelsen är Vaxholm – en kranskommun till Stockholm med 12 000 invånare. Nästan all befintlig bebyggelse finns på öar med 100 eller 300 meters strandskydd. Genom staden går väg 274, vilken utsetts till primär led för farligt gods. I Vaxholm finns flertalet riksintressen för kultur- och naturmiljö, naturreservat och lite jordbruksmark. Det är helt enkelt svårt att hitta lämpliga platser att bygga på.  

I samband med arbetet med en översiktsplan anmärkte länsstyrelsen att Vaxholms befolkningsprognos avviker från den regionala prognosen. Det är tyvärr helt sant, men vad som också är sant är att det är länsstyrelsen själv som gång på gång sätter käppar i hjulen för kommunens byggplaner. I samma samrådsförslag hade Vaxholm även pekat ut ett nytt möjligt utvecklingsområde, vilket länsstyrelsen kritiserat med hänvisning till att det inte hängde samman med nuvarande bebyggelse. 

LÄS MER: ”Det går att kraftigt sänka kostnaderna för bostadsbyggande” 

Nyligen yttrade sig länsstyrelsen i samråd kring en detaljplan för ett kollektivboende för äldre i centrala Vaxholm med cirka 30 små hyreslägenheter med gemensamhetsytor. Länsstyrelsen invände att ”den planerade byggnadens placering och volym innebär påtaglig skada på /…/ stadskärnans rätvinkliga gatunät”.

Det här är verkligheten, inte bara för Vaxholm, utan för många kommuner som försöker uppfylla sina åtaganden inom bostadsförsörjning. Kommunens planarkitekter väger för- och nackdelar med olika placeringar, storlekar och uttryck medan länsstyrelsen går igenom en lista för att se om det finns orsak att avslå. Lokala politiker förhandlar, bildar opinion, genomför dialoger och gör avvägningar – och tjänstemän på länsstyrelsen avslår. Att ha ett kontrollorgan som inte väger för- och nackdelar med olika alternativ leder inte till optimal bebyggelse, utan till minimal bebyggelse.

LÄS MER: Öka byggtakten med standardiserat byggande

Nu kan det vara lockande att hitta en partikonflikt, men detta handlar inte om årets val, inte om denna landshövding, detta kommunstyre, denna regering eller denna länsstyrelse. Problemet är strukturellt och behöver strukturella reformer. Sådana genomförs bäst genom breda samarbeten.

Inget parti verkar nöjt med takten på bostadsbyggandet. Ingen kommunstyrelse, oavsett färgkombination, verkar vara nöjd med den roll länsstyrelsen tar hos just dem. Samtliga partiledningar behöver sitta ner med sina lokalpolitiker och lyssna på hur de kämpar för att få igenom några som helst planer. De kommer då inse att dagens situation inte fungerar, och att den måste lösas gemensamt. 

Kommunerna måste ges större makt att själva prioritera mellan exempelvis behovet av kollektivboende för äldre och bevarandet av stadskärnans rätvinkliga gatunät. Det är inget lätt arbete som föreslås och det kommer inte att gå snabbt, men det måste startas nu, även om det råkar vara valår. 

Kommunerna måste få mer ansvar så att bostadspolitiken flyttas närmare de som berörs av den. Det vore bra för demokratin.

Gustav Hemming
Gruppledare (C) i Region Stockholm 

Fredrik Östman
Gruppledare (C) i Vaxholm