”Bygg järnväg för 250 km/h i hela landet”

I stället för att ta fram en helhetsbild över framtidens järnvägssystem i Sverige, diskuteras enskilda projekt och separata tekniska lösningar. Under senare år har höghastighetsbanorna lyfts fram som en möjlig lösning, samtidigt som flera utredningar pekar på svårigheter. Nu senast Trafikverket som i en delrapport till regeringen visar att projektet är omöjligt att genomföra inom den ekonomiska ram som regeringen har angivit.

Trafikverkets slutsats är att ”… det kommer krävas stora och omfattande förändringar av systemet för att nå den kostnadsram på 205 miljarder kronor som detta uppdrag utgår ifrån”. Systemförändringarna är skrotade stationer, stationer i perifert läge, lägre hastighet och lägre teknisk standard. Kort sagt, någon höghastighetsjärnväg mellan Stockholm och Göteborg/Malmö går inte att få för den prislapp som regeringen har satt upp. Exempelvis är enbart kostnaden för stationen i Jönköping beräknad till 27,5 miljarder kronor.

Med en bantad version säger Trafikverket adjö till ett antal stationer och rimligen adjö till centrala stationslösningar. Det är enbart sträckan Lund-Hässleholm som planeras för 320 km/h. Såväl Ostlänken som Borås–Göteborg planeras för 250 km/h.

I dag finns kapacitetsbrist i järnvägssystemet och järnvägen har ofta svårt att hävda sig mot vägtrafiken och flyget. Höghastighetsbanorna kommer tyvärr inte att lösa särskilt mycket av dessa problem. Skulle kostnadsfrågan lösas kommer höghastighetsbanorna dessutom ta lång tid att färdigställa, tid vi inte har. Ska vi i Sverige bli världens första fossilfria välfärdsnation krävs en annan lösning.

Trafikverket har på regeringens uppdrag studerat värdet av att uppgradera de järnvägssträckor som ingår i den nuvarande nationella planen för transportinfrastruktur samt vissa sträckor som byggts ut de senaste 20–25 åren till 250 kilometer i timmen. Analysen visar att satsningen är kostnadseffektiv och har mycket god lönsamhet. För varje satsad krona får samhället nästan tre kronor tillbaka.

Men en sådan uppgradering ger inte ett sammanhållet nät för 250 km/h, utan ett fragmenterat nät utspritt över landet. Kvarvarande enkelspår med låg standard begränsar möjligheterna att öka turtätheten och dra full fördel av vinsterna med den högre hastigheten.

Trafikverket har tacklat denna konflikt genom att presentera en ”långsiktig systemsyn” i form av ett sammanhållet järnvägsnät för 250 kilometer i timmen mellan storstadsregionerna Köpenhamn, Göteborg, Oslo och Stockholm samt mellan Stockholm och Luleå. En högklassig järnväg som skulle kraftigt minska dagens restider med tåg och skapa en ryggrad för transportsystemet och anslutande banor.

En viktig aspekt är att ju snabbare utbyggnaden sker, desto större blir effekten för klimatet. En satsning på ett 250 km/h-nät ger större regionala nyttor, än att minska restiden ytterligare mellan Stockholm och Göteborg där tåget redan har en stor marknadsandel.

Det är givetvis oroväckande att höghastighetsbanorna visat sig bli dyra och svåra att genomföra inom rimlig tid. Lösningen är däremot inte att skrota satsningen på det svenska järnvägsnätet, utan att satsa på ett smartare sätt. Vi råder därför regeringen att skyndsamt beordra en ändrad inriktning. Fastna inte i en lösning som bevisligen har svårt att nå målen.

Svårigheten att få till höghastighetståg riskerar på allvar att bromsa utvecklingen av järnvägssystemet i Sverige. Ta i stället ett helhetsgrepp och bygg ett heltäckande system av järnvägar som tillåter hög hastighet enligt Trafikverkets utredning om ett nät för 250 km/h. Det kostar mindre, ger mycket större nytta och kan bli klart väsentligt mycket tidigare än höghastighetsbanorna.

Stina Höök, regionråd (M) Region Värmland

Nils-Olov Lindfors, regionråd (C) Region Norrbotten

Glenn Nordlund, regionstyrelsens ordförande (S) Region Västernorrland

Andreas Svahn, regionstyrelsens ordförande (S) Region Örebro län

Elvy Söderström, ordförande (S) Botniska Korridoren