Bespara oss ideologiskt blinda rikspolitiker

Regeringen, med stöd av Centerpartiet och Vänsterpartiet, röstade igenom gymnasieamnestin sommaren 2018. Nu upprepar regeringen exakt samma misstag igen. Nyligen röstade regeringen, dess stödpartier och Kristdemokraterna ja till att utöka anhöriginvandringen. Ett beslut som fattats utan några vidare konsekvensanalyser gällande kostnader, utformning, ansvar och eventuella volymer.

OECD och Riksrevisionen har i nästan 20 års tid kritiserat Sverige för bristande konsekvensanalyser som resulterar i att mångmiljardbelopp spolas ut i ett stort svart hål årligen.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Migrationsverket har i sina yttranden om den nya anhöriglagen riktat skarp kritik på ett flertal punkter. Migrationsverket uppskattar att runt 8 000 anhöriga kan komma fram till 2021 – men påpekar även att ytterligare 30 000 kan få förlängt uppehållstillstånd och då har även deras anhöriga rätten att söka uppehållstillstånd. Partierna som drev igenom detta beslut motiverar det med att det är ”medmänskligt”.

Den stora flyktingvågen 2015 drevs av samma godhet och medmänsklighet, men har fört med sig enorma ekonomiska och sociala konsekvenser. Kommunerna går med stora underskott till följd en åldrande befolkning och snabba volymökningar till följd av de 410 000 personer som beviljats asyl och dess anhöriga mellan 2014–2018.

När man pressar tåget över maxhastigheten så kommer tåget förr eller senare att haverera och spåra ur. Det är uppenbart att stora volymökningar på kort tid i kombination med en vikande konjunktur, resulterat i ett underskott på infrastruktur och stor personalbrist inom nästan samtliga offentliga yrken.

Det saknas äldreboenden, skolor, förskolor, sjukvårdsplatser och bostäder, vilket kommer att kräva mångmiljardbelopp i investeringar. Detta drabbar även medborgarna i form av en välfärd som blir allt mer otillgänglig och bidrar till mänskligt lidande. Vilken grupp är det som kommer att få stå tillbaka den här gången? Är det barnen med behov av insatser enligt LSS eller de barn som inte får cancervård i tid?

Gymnasieamnestin var också en lag som drevs igenom utan någon vidare konsekvensanalys. Lagrådet riktade skarp kritik och påpekade att lagen var så pass dåligt skriven att den inte ens går att implementera. Lagrådet hade rätt, gymnasieamnestin har resulterat i enorma problem som hade kunnat undvikas.

För enbart gymnasieamnestin finns ett behov motsvarande åtta till nio stycken helt nya gymnasieskolor till en kostnad av mellan 500 – 800 miljoner kronor styck. Lagen kräver att de ensamkommande ska studera och samtidigt stå för sitt eget uppehälle och boende. Alla som lever i verkligheten är fullt medvetna om hur boendemarknaden ser ut. Detta har resulterat i att de ensamkommande lockats över till kriminella gäng där de utlovas bostad i utbyte mot exempelvis narkotikaförsäljning eller prostitution. Medmänskligheten har således resulterat i än mer utanförskap och än mer kriminalitet.

Ett krav för att få permanent uppehållstillstånd (PUT) är att de ensamkommande klarar gymnasieexamen. Tidigare har endast 0,4 procent klarat av gymnasieexamen på tre år, vilket betyder att den övervägande majoriteten ändå kommer att utvisas. Skillnaden är att skattebetalarna lagt enorma resurser till ingen nytta överhuvudtaget. De som primärt berörs kommer ha utsatts för ett enormt lidande eftersom att de fått falska förhoppningar om en framtid i Sverige.

Så vad är det som får politiker att fatta så irrationellt dumma beslut? Jag skulle vilja kalla det för ideologisk blindhet. Vissa politiker är så ideologiskt knytna till en vision som oftast liknar en fantasi eller utopi, att de är beredda att driva igenom det ena dåliga beslutet efter det andra oavsett konsekvenserna. Rädslan för att backa från tidigare naivitet och därmed både erkänna fel och potentiellt bli kallad samma okvädesord man använt mot sina politiska motståndare blir för mycket.

Detta beteende har noggrant studerats inom psykologin och kallas för ”konfirmeringsbias”, vilket innebär att man ignorerar fakta som säger emot och bara tar hänsyn till de fakta som stödjer den egna övertygelsen. Ett farligt beteende som oftast resulterar i allvarliga konsekvenser.

Bespara oss dessa ideologiskt blinda rikspolitiker. Vi behöver politiker som slutar bete sig som att Sverige är en skolgård. Motsatsen har visat sig vara både kostsam och förödande.

Alexandra Hedborg, vice ordförande i barn och ungdomsnämnden i Järfälla (M)