Debatt
”Barnens välfärd är allvarligt hotad”
Anslagen till kommunerna har skurits ner och det är avgörande att regeringen gör riktade, långsiktiga insatser i samverkan med civilsamhället, skriver tio generalsekreterare.
Publicerad: 22 december 2022, 04:30
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Åse Henell, Kristina Bjerka, Dilsa Demirbag-Sten, Ellen Eriksson, Maja Frankel, Eva Glückman, Cecilia Naucléer, Anna Schéef, Karin Schulz och Henrik Szabo. Foto: Emma-Sofia Olsson/Readligion, Liza Simonsson, Lukas Lennse, Johan Bergling
Vi som civilsamhällesaktörer med inriktning på barn och unga välkomnar flera av den nya regeringens satsningar. Fokuset på ökad folkhälsa, åtgärder mot ofrivillig ensamhet, fritidskort för barn och anslagen till Bris stödlinje är lovande.
Däremot saknar vi genomgripande satsningar på civilsamhället, och vi efterlyser konkreta barnrättsreformer. Det handlar till exempel om satsningar på läs- och skrivkunnighet i den generation som växer upp, om krafttag mot mobbning och satsningar mot den ekonomiska ojämlikhet som splittrar barn på gruppnivå. Givetvis handlar det även om att satsa på kulturskola, bibliotek och muséer i stället för att skära ner.
LÄS MER: Halverat stöd till kulturskolan oroar – Lista: Så mycket satsar kommunerna
Sverige har en lång tradition av tresektoriell samverkan med gemensamma insatser från det offentliga, ideella och privata. En sådan modell främjar demokratin och det jämlika samhället, särskilt i tider av kris.
Frivilligorganisationer med fokus på allt från läxhjälp till att motverka mobbning har länge mobiliserat och agerat för utsatta grupper, med försvinnande små resurser i ryggen. Men nu är läget kritiskt på ett sätt som saknar jämförelse de senaste decennierna. Pandemins efterverkningar, ett invasionskrig vid Europas gränser och rusande inflation bidrar till den ökade press vi ser på barn och unga i Sverige.
Den psykiska ohälsan ökar, särskilt bland tjejer, samtidigt som den psykiatriska barn- och ungdomsvården blir mindre tillgänglig. Antalet ungdomar som varken är i utbildning eller arbete har ökat till över 150 000. Allt fler går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet. Förra läsåret gällde det 15 procent eller 18 000 ungdomar. Barnfattigdomen ändrar karaktär. Behovet av ekonomiskt stöd handlar i högre grad om det mest basala.
Sverige står inför en lågkonjunktur och behovet av civilsamhället kommer att bli större än någonsin. En absolut förutsättning är att de avgörande insatser som vi har kapacitet för blir verklighet och nyttjas av regeringen. Utan politisk och finansiell uppbackning, som svensk tradition hittills erbjudit, kan civilsamhället inte längre fylla i luckorna när polariseringen ökar.
Med höstbudgeten på bordet måste vi slå fast att civilsamhällets förutsättningar är försvagade – när det borde vara tvärtom. Nu efterlyser vi åtgärder:
• Anslag till kommunerna har skurits ner och det är än mer avgörande att regeringen gör riktade, långsiktiga insatser, i samverkan med civilsamhället som redan är på plats. Det krävs en direkt dialog, samarbete och kvalitetssäkring.
• Satsningar på att överbrygga kunskapsglappet som finns mellan barn med stora ekonomiska och sociala resurser och barn som saknar sådana tillgångar.
• Tyngre insatser vad gäller barns möjligheter på kvällar, helger och lov, inklusive goda möjligheter att resa kollektivt. Regeringens fritidskort är en vällovlig punktinsats, men att samtidigt dra ner på kulturskolan och försvåra familjers tillgång till muséer skickar dubbla budskap.
• Långsiktig finansiering av civilsamhällesaktörer, som idéburna offentliga partnerskap med myndigheter och liknande.
Vi efterfrågar regeringens intresse för civilsamhällets spetskompetens och nätverk, när behoven nu ökar alarmerande. Det är viktigt att fortsatt möjliggöra en utjämnande och tresektoriell samverkan där ansvaret för att lösa samhällsutmaningarna delas.
Civilsamhället har lång erfarenhet av att komplettera samhällets insatser med kvalitativa och många gånger nödvändiga aktiviteter och insatser. Om den erfarenheten inte tas tillvara riskerar många barn och unga att drabbas hårt och i slutändan även samhället i stort.
Kristina Bjerka
Generalsekreterare Kodcentrum
Dilsa Demirbag-Sten
Generalsekreterare Berättarministeriet
Ellen Eriksson
Generalsekreterare Mattecentrum
Maja Frankel
Generalsekreterare Friends
Eva Glückman
Generalsekreterare Tjejzonen
Åse Henell
Generalsekreterare Majblommans Riksförbund
Cecilia Naucléer
Generalsekreterare Project Playground
Anna Schéef
Verksamhetschef Drivkraft
Karin Schulz
Generalsekreterare Mind
Henrik Szabo
Generalsekreterare Läxhjälpen
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.