Även Staffanstorp behöver uppfylla samhällskontraktet

Under rubriken Migrationsverket måste ta sitt smittskyddsansvar (DS 31/3 2020) beskriver Christian Sonesson (M) och Karin Palmqvist (M) en händelse som gäller ett ensamkommande asylsökande barn, som av Migrationsverket anvisats till Staffanstorp.

Av rädsla för att pojken kan ha smittats av coronaviruset under sin resa till Sverige, krävde kommunen att han skulle vistas i karantän i 14 dagar innan han anlände till den kommun han anvisats till, Staffanstorp. Så skedde också, efter viss diskussion.

För att ge en mer komplett återgivning av händelsen redogör vi inledningsvis vad som skedde samma kväll som pojken sökte upp Migrationsverkets mottagning i Göteborg: Som en akut åtgärd, men helt enlighet med regelverket, tog Migrationsverket kontakt med Göteborgs stads socialtjänst. Socialtjänsten i sin tur placerade barnet på ett av kommunens HVB-hem.

Sonesson och Palmqvist är upprörda av två skäl: För det första att kommunen ”tvingas” ta emot potentiellt smittade barn, ett tydligt tecken på att Migrationsverket inte tar sitt smittskyddsansvar.

För det andra att barnets boende i Göteborg måste bekostas av Staffanstorp. Låt oss snabbt stöka över det sistnämnda: Vi föreslår att dialogen kring själva kostnaden förs med Göteborgs stad och inte Migrationsverket, där Staffanstorp önskade förlänga barnets vistelse.

Och så till den andra delen: När ett barn utan vårdnadshavare söker asyl i Sverige, anvisas barnet så snart det är möjligt till en kommun. Inledningsvis kan placering ske i ankomstkommunen, därefter får barnet komma till den anvisade kommunen. Mottagningen av asylsökande som har fyllt 18 år samt familjer med minderåriga är däremot Migrationsverkets ansvar. Så har regelverkets ansvarsfördelning sett ut i snart fjorton år. Den kom till efter uppfattningen att landets socialtjänster är bättre lämpade att avgöra vilket behov av boende, omsorg och skolgång barnet har, än staten.

Vi kan mycket väl förstå den oro för covid-19 som ni känner och som hela samhället upplever just nu. Och när det gäller smittskydd tar Migrationsverket situationen på största allvar. Vi följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer och har exempelvis glesat ur tätheten på boenden och ser över hur vi ska genomföra asylutredningar. Fler åtgärder genomförs och planeras timme för timme. Situationen innebär dock inte att kommunens ansvar för ensamkommande barn har upphört. Utan kommunen, i detta fall Staffanstorp, har kvar sin del av – för att använda författarnas uttryck – samhällskontraktet.

Vid tidpunkten var rekommendationen från Folkhälsomyndigheten att man skulle vara ytterst vaksam och noggrann efter hemkomst från områden där smittan spreds, och hålla sig undan andra vid minsta tecken på symtom. I Migrationsverkets möte med pojken fanns inga sådana tecken. Vid samma tidpunkt talade Folkhälsomyndigheten även om allmän spridning av smittan i Sverige (FHM den 16 mars). Det vill säga att det inte var och är mer troligt att en asylsökande är smittad, än någon annan som vistas i Sverige.

Tycker Sonesson och Palmqvist att det är angeläget att mitt i nationellt krisläge initiera en debatt kring nuvarande ansvarsfördelning av mottagandet av asylsökande, föreslår Migrationsverket att duon snarast tar kontakt med sina kolleger i riksdagen för att få till stånd en förändring.

Fredrik Bengtsson, kommunikationsdirektör, Migrationsverket