Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Återgå till ett delat kommunalt och statligt ansvar för skolan

REPLIK. En möjlig lösning för skolan är att återgå till situationen före 1992 då staten stod för hälften av skolans kostnader, skriver Carl-Olof Bengtsson (S).

Publicerad: 23 april 2021, 09:22

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Staten hade fram till den berömda kommunaliseringen ansvaret för lönesättningen av lärare i grundskolan och gymnasiet medan kommunen var arbetsgivare och hade arbetsmiljöansvaret, skriver Carl-Olof Bengtsson.

Foto: Fredrik Sandberg/TT


Ämnen i artikeln:

HuvudmannaskapLärarnas RiksförbundFörstatligande av skolan

Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén skriver i Dagens samhälle om en segsliten stridsfråga rörande behovet av ett statligt huvudmannaskap för skolväsendet. Åsa Fahlén menar att det krävs mer av statlig styrning och finansiering för att få till stånd en mera likvärdig skola. 

Det är lätt att hålla med att det finns en bristande likvärdighet och att utbildningsklyftorna växer. Men ska vi verkligen förstatliga skolan? 

När jag träffar yngre lärare och politiker är det flera som tror att skolan varit statlig. Skolan har sina rötter i kyrkans församlingar och stift och fördes successivt över till de nybildade kommunerna på 1800-talet. Kommunerna har varit arbetsgivare hela tiden. Staten hade dock fram till den berömda kommunaliseringen ansvaret för lönesättningen av lärare i grundskolan och gymnasiet medan kommunen var arbetsgivare och hade arbetsmiljöansvaret.

Under en kort tid på 90-talet fick vi dessutom friskolor. Riktade statsbidrag omvandlades till generella bidrag i en så kallad påse samt en individualiserad läroplan. Denna läroplan bör nog kallas individuellt arbete, som lägger mer ansvar på eleven och föräldrarna. Här försvagades lärarnas ställning som arbetsledare och planen blev troligen en start på de växande utbildningsklyftorna. Sammantaget har nog dessa reformer spelat en negativ roll för skolan.

Sverige har unika former av privata skolor med vinstdrivande aktiebolag, koncerner med internationell förgrening. Skattemedel används inte sin helhet till undervisningen. Skolan har hamnat i en marknadssituation. De flesta länder ger också möjlighet till att välja och det finns privata inslag, men utan de avarter vi i Sverige drabbats av.

När statsbidragen överfördes till en påse för övrigt med Liberalerna (då Folkpartiet) som huvudarkitekt skedde det vid ett för staten mycket gynnsamt demografiskt läge. Därefter har elevantalet växt, gymnasieskolan har expanderat och framför allt har det skett en kraftig utökning av förskolan. Det kommunala ansvaret har även växt på andra områden på grund av den demografiska utvecklingen. 

Jag känner oro för att det kommunala självstyret inte klarar att skapa en mera likvärdig skola på egen hand. Själva uttrycket att man ska kunna välja bort dåliga skolor förstärker denna oro. Staten måste, genom styrning och ekonomi, tillsammans med kommunerna bryta denna utveckling. Vi måste både höja kunskaperna och öka likvärdigheten.

En möjlig lösning skulle vara att bryta ut skolan ur påsen och återgå till situationen före 1992 då staten stod för hälften av skolans kostnader. Det skulle inte vara något avsteg från den kommunala självstyrelsen. Samtidigt skulle vi också då kunna överföra finansieringsansvaret för de fristående skolorna till staten. Varje fristående skola blir då granskad på samma sätt som alla kommunala skolor. Frågor måste exempelvis ställas om elever med särskilda behov, om man har skolbibliotek och hur många av lärarna som är behöriga. Statens ointresse att ingripa mot avarterna har till del att göra med att någon annan betalar.

Om staten ökar sitt engagemang och finansiering behöver vi inte genomföra omorganisationer fastighetsförsäljningar med mera. Om staten kraftfullt förstärker finansieringen är det också rimligt att statens inflytande ökar. Staten och kommunen kan också i samverkan förstärka professionens självständighet i det löpande arbetet.

Carl-Olof Bengtsson, f.d kommunalråd (S) Växjö

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev