Ändrade strandskyddsregler får inte bli ett nytt misslyckande 

Det är av största betydelse för många kommuners utveckling att kunna erbjuda ökade möjligheter att bygga och bo strandnära. Det kan innebära att utflyttning vänds till inflyttning, inte minst i norra Sverige. Förväntningarna är därför stora på utredningen om strandskyddet, som kommer att presenteras strax före årsskiftet.

I direktiven till utredningen sägs att strandskyddet ska göras om i grunden. Hänsyn ska tas till att tillgång till sjöar och stränder varierar i landet, likaså befolkningstäthet och exploateringstryck. Det slås även fast i direktiven att det ska bli betydligt lättare att bygga strandnära på landsbygden. Allt detta är väldigt bra intentioner. Nu gäller det att utredningen verkligen levererar ett förslag som gör skillnad.

Strandskyddsreglerna har länge kritiserats för att inte vara anpassade till att Sverige ser olika ut. Det finns kommuner där antalet sjöar är betydligt fler än antalet invånare. Det säger sig självt att det är orimligt att ha samma regler i dessa delar av landet som vid hårt exploaterade stränder nära storstäderna. Utredningen måste presentera förslag som tar hänsyn till detta och göra det avsevärt enklare att bygga strandnära i landsbygdsområden. Det lokala och regionala inflytandet måste få ett större genomslag när strandskyddsreglerna ska prövas mot verkligheten. Vi är övertygade om att nya strandskyddsregler kan förenas med att den allemansrättsliga tillgängligheten värnas. I hårt exploaterade områden kan det innebära att skyddet behöver stärkas.

Under 2000-talet har förändringar av strandskyddet gjorts med ambition att ta större hänsyn till att exploateringstrycket varierar runt om i landet. Målsättningen har också varit att ge kommunerna större inflytande. Tyvärr har dessa ambitioner inte lett till någon förändring i praktiken. Den här utredningen måste lägga förslag som tar hänsyn till att Sverige är ett land med stora variationer.

Utredningen måste även beakta andra befintliga skyddsformer. Ofta överlappar olika skydd varandra och bildar ett tydligt hinder mot investeringar och utveckling. För att undanröja dessa hinder måste kunskaperna om norra Sverige förbättras. I dag är de digitala underlagen för de norra delarna av landet undermåliga. Vi förväntar oss att utredningen bidrar till att likvärdiga planeringsunderlag finns tillgängliga för hela landet. De är en förutsättning för att synliggöra de olika skyddsformernas totaleffekt.

Mer tillåtande strandskyddsregler i områden med liten befolkning kan få avsevärd betydelse för tillväxt och utveckling. Bland annat kan fastighetsvärdena öka, vilket i sin tur innebär bättre möjligheter till finansiering. I dag kan värdet på ett nybyggt hus på landsbygden vara betydligt lägre än kostnaden för att bygga det. Genom att ge ökade möjligheter att bygga i attraktiva lägen nära vatten skulle fastighetspriserna stiga och därmed förbättra möjligheterna att låna hos banken för att finansiera bygget. Ökad tillgång till kapital innebär ökad ekonomisk aktivitet som i sin tur skapar bättre utkomstmöjligheter för dem som vill bo och verka på landsbygden.

Vi ser med största förväntan fram emot strandskyddsutredningens förslag. Den här gången finns inget utrymme för misslyckanden. Utredningens förslag måste på riktigt anpassas efter att Sverige ser olika ut och leda till att det blir betydligt lättare att bygga i strandnära lägen på landsbygden. Lika avgörande som ändringar i regelverket är tillämpningen och tillsynsmyndigheternas förhållningssätt.

Nils-Olov Lindfors, regionråd (C) Norrbotten

Claes Nordmark, ordförande (S) Norrbottens kommuner

Richard Carstedt, regionråd (S) Västerbotten

Hans Lindberg, kommunstyrelsens ordförande (S) Umeå

Elise Ryder Wikén, regionråd (M) Jämtland Härjedalen

Glenn Nordlund, regionstyrelsens ordförande (S) Västernorrland

Erik Lövgren, kommunstyrelsens ordförande (S) Ånge