Äldreomsorgens arbetsvillkor hör hemma i ett annat sekel

När regeringen gav mig uppdraget att utreda hur vi kan få en hållbar kompetensförsörjning i vården och omsorgen om äldre så visste jag, med min långa fackliga bakgrund och som tidigare ordförande i IF Metall, att arbetsmiljöfrågorna skulle bli centrala.

Utredningsarbetet började redan innan coronapandemin bröt ut. Smittspridningen, med många döda på våra äldreboenden, har gjort det ännu mer synligt: det är anställda med den svagaste ställningen och de mest otrygga villkoren som har i uppgift att ta hand om de allra sköraste människorna. Inte sedan i början av förra seklet har vi talat om daglönare – nu används ordet om timanställda inom äldreomsorgen.

Personal jäktar mellan uppdragen i många äldre människors hem. Vi hör att anställda inte fått information om hur skyddsutrustning ska användas – eller att sådan saknas helt. Precis som Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell skrev i sin artikel (22/4), så har flera myndigheter återkommande pekat på bristerna inom äldreomsorgen. Det har varit Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) och Arbetsmiljöverket.

Det är alltså inte ny kunskap som behövs, utan ett gediget förändringsarbete. Förändringar behövs både långsiktigt och för att klara akuta situationer. Det handlar om rekrytering, utbildning, arbetsmiljö och anställningsvillkor samt ledarskap.

￭ Satsningar på utbildning är centrala för att åstadkomma god kvalitet och höja statusen på arbetet. Många av dem som får insatser från äldreomsorgen är mycket sjuka och har omfattande behov. Det kräver kunskap och kompetens av personalen – det är så mycket mer än bara ”händer i vården och omsorgen”.
￭ Vi behöver bredda rekryteringen, exempelvis få fler män att vilja arbeta i verksamheten.
￭ Skapa goda anställningsvillkor och bättre arbetsmiljö. Personalen ska ha trygga villkor, kunna planera sin dag och sin framtid. Man ska också kunna orka jobba ända fram till pensionen. De höga sjuktalen i äldreomsorgen är en allvarlig varningsklocka.
￭ Coronapandemin har belyst hur viktigt det är för personalen att få stöd från chefer i en mycket pressad arbetssituation. Enhetscheferna har med åren fått alltfler medarbetare under sig. De måste ges förutsättningar att kunna utöva sitt ledarskap.

Utredningen som jag leder ska, enligt regeringens uppdrag, ta initiativ till och stödja ett förändringsarbete i kommunerna. Ett sådant arbete kan vi bara göra tillsammans, i nära dialog. Därför kommer alla kommuner att bjudas in till digitala seminarier.

Kommunerna har huvudansvaret för vården och omsorgen om äldre, men staten kan och bör aktivt stödja detta betydelsefulla utvecklingsarbete. I kommunerna finns goda exempel som vi kan dra lärdom av.

Många inom äldreomsorgen ser sitt arbete som meningsfullt och känner stor arbetsglädje. Det är en värdefull tillgång som inte får slarvas bort. Att åstadkomma sådana villkor att människor vill börja arbeta i denna sektor – och vill stanna – är en av våra viktigaste uppgifter. Förändringsarbetet måste börja nu för att fler ska vilja välja vård och omsorg.

Göran Johnsson, nationell samordnare för kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre