”Alarmerande brist på psykoterapeuter”

En av samhällets stora utmaningar är att vända den negativa utvecklingen av psykisk ohälsa. Enligt Socialstyrelsen har den ökat bland barn med mer än 100 procent på tio år. För vuxna är ökningen närmare 70 procent. Förskrivningen av antidepressiva medel har ökat dramatiskt. Det är vetenskapligt belagt att psykoterapi har god effekt. Ändå är psykoterapi inte ett självklart förstahandsval vid behandling av psykisk ohälsa.

Många har helt enkelt inte råd, eftersom behandlingen inte omfattas av högkostnadsskyddet för sjukvård. För andra handlar det om tillgänglighet. Medan det i Stockholms län finns 60 psykoterapeuter per 100 000 invånare är tillgången mindre än hälften i många glesbygdslän och 14,5 i Norrbotten, enligt SKL:s öppna jämförelser. Det finns inga legitimerade psykoterapeuter att tillgå i stora delar av landet, vilket strider mot hälso- och sjukvårdslagens mål om jämlik vård.

Under samma tid som den psykisk ohälsan ökat har antalet behandlare med specialistkompetens minskat. Antalet legitimerade psykoterapeuter minskade med drygt 25 procent mellan 2000 och 2015 och stora pensionsavgångar väntar. Antalet nyutexaminerade har minskat de senaste åren och 2016/2017 tog endast 179 personer ut en psykoterapeutexamen. Det motsvarar inte tillnärmelsevis det kommande behovet.

Legitimerad psykoterapeut är vårdens enda specialist på psykoterapeutisk behandling. Men det finns alldeles för få tjänster och incitamenten att utbilda sig är för svaga. Efter cirka tolv års utbildning inklusive grundutbildning, praktik och egenterapi är medellönen inte högre än 36 000 kronor i månaden.

I primärvården är 40 procent av besöken relaterade till psykisk ohälsa, något som varken avspeglas i regionernas budget eller i tjänstetillsättningar. Det finns ungefär 4 300 legitimerade psykoterapeuter i hälso- och sjukvården, men bara 360 inrättade tjänster. Det betyder att legitimerade psykoterapeuter ofta anställs utifrån sin grundutbildning (kurator, psykolog eller annat) och inte sin specialistutbildning, vilket innebär att spetskompetensen inte kommer patienterna tillgodo.

En allvarlig komplikation är bristen på kunskap bland arbetsgivare och beslutsfattare. I platsannonser efterfrågas ofta psykolog eller legitimerad psykoterapeut som om det vore samma sak. Och det stämmer att flera yrkesgrupper arbetar med psykologisk behandling, däribland psykolog, socionom och legitimerad psykoterapeut, men det är viktigt att vara medveten om att psykoterapeuten är den enda specialisten vad gäller psykoterapi. I flera regioner premieras vårdgivarna dessutom med höjda ersättningar för anställning av psykolog, vilket gör det mera lönsamt för dem att anställa psykologer vare sig de är leg. psykoterapeuter eller inte.

Regeringen lovar i regeringsförklaringen att den psykiska ohälsan ska brytas. Om det ska bli verklighet krävs kraftfulla insatser på en rad områden, däribland tillgången till psykoterapi.

* Regeringen måste öronmärka pengar till utbildningsanordnarna för fler utbildningsplatser. I avvaktan på extra pengar måste universiteten omprioritera och utöka antalet platser på psykoterapiprogrammen.

* Fler psykoterapeuttjänster måste inrättas av regionerna på vårdcentraler, vuxenpsykiatriska mottagningar och BUP.

* Behandling hos legitimerad psykoterapeut bör omfattas av högkostnadsskyddet för sjukvård.

Utbildningsanordnare, fackliga organisationer och staten måste arbeta tillsammans för att värna psykoterapins bredd, mångfald och tillgänglighet. Psykoterapi får aldrig vara en plånboksfråga eller en fråga om var i landet du bor.

Heike Erkers, ordförande, Akademikerförbundet SSR

Anders Klingström, ordförande Psykoterapeutföreningen