”Abortvägrares argument kreativt - men falskt”

REPLIK Så än en gång behöver vi nu förtydliga vilka rättigheter som gäller när det kommer till kvinnors hälsa. Det är ingen rättighet att arbeta som gynekolog eller barnmorska, men det är en rättighet att få bästa möjliga vård.

Att vissa yrkesgrupper ska kunna åberopa sina personliga övertygelser för att undvika och vägra utföra vissa arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården, är att sätta personalen i centrum och patientens behov i andra hand. Det skulle äventyra kvinnors rätt till en god och säker abortvård samt deras tillgång till preventivmedel. Det är knappast värdigt ett modernt välfärdssamhälle.

Det står helt klart att spiralen, både koppar- och hormonspiral, i dag är ett av de säkraste preventivmedlen för att förebygga oönskade graviditeter. Allt fler, även unga personer, väljer just spiralen som metod för att inte bli gravid. I Sverige har barnmorskan utbildning och rätt att förskriva preventivmedel, inklusive spiralinsättning. Det ger en hög tillgänglighet för kvinnor i alla åldrar, men så ser det inte ut i alla länder.

När vi nu arbetar för att minska antalet oönskade graviditeter och kunskapen säger att långtidsverkande metoder som exempelvis spiral är att rekommendera, då kan vi inte samtidigt minska tillgängligheten och skicka hem kvinnor utan preventivmedel på grund av att barnmorskan vägrar en arbetsuppgift. Att bli hänvisad någon annanstans innebär förutom kränkningen också att det sker en fördröjning.

Brita Storlund argumenterar för barnmorskors rätt att vägra sätta in spiral med ett fall från Norge och läkaren Katarzyna Jachimowicz. Och som många andra abortmotståndare beskriver Brita Storlund reglerna i Norge som föredömliga och väl fungerande.

Här blir det både lite tokigt och rent felaktigt. Faktum är att efter ett misslyckat försök att inskränka aborträtten genom att ge fastläkarna, som är Norges motsvarighet till allmänläkarna, rätt till vårdvägran 2014, blev resultatet tvärtom det helt omvända. Fastläkarna har numera ingen rätt att vårdvägra och hänvisa patienter till kollegor.

Till sist, Brita Storlunds inlägg är bara ett i raden där abortmotåndare försöker undergräva och begränsa aborträtten genom krav på vårdvägran. I det här fallet utger hon sig även för att vilja lösa barnmorskekrisen. En kris som vi vet beror på stora pensionsavgångar men också på stress och dåliga arbetsvillkor. Knappast på grund av en önskan om att slippa sätta in spiraler.

Faktum är att svenska barnmorskor och gynekologer inte efterfrågar en möjlighet att vårdvägra. Tvärtom, alla organisationer som företräder svensk vårdpersonal motsätter sig det. Brita Storlunds förslag handlar inte om omtanke om de svenska barnmorskorna utan om ett rent och skärt abortmotstånd.

Nu får det vara slut på slarvig argumentation under falsk flagg. Rätt till vårdvägran och inskränkt aborträtt skulle äventyra kvinnors rätt till en god vård och hälsa. Det kan vi aldrig acceptera.

Mia Ahlberg, ordförande Svenska barnmorskeförbundet

Hans Linde, förbundsordförande RFSU

Sineva Ribeiro, förbundsordförande Vårdförbundet

Eva Uustal, ordförande SFOG