#vadfanfårjag

Det är gigantiska summor som den finansiella eliten och de stora bolagen inte bidrar med till välfärden och samhällsbygget. Summor som skulle kunna göra att kvaliteten höjs i skolan och att cancersjuka får vård i tid.

Bland de rikaste – i såväl USA som Svenskt Näringsliv - sprids en slafsig ”Whats in it for me?”-attityd. För att bekämpa den måste vi använda demokratins verktyg: högre skatter för de rika, stängda skatteparadis och en utbyggd välfärdsstat.

Skatteplanering är inte olagligt. Motsatsen till skatteplanering borde vara skattemaximering, där den enskilde försöker betala in så mycket skatt som möjligt. Av debatten efter söndagens Uppdrag granskning kan man få intrycket att ledande politiker och debattörer anser att det är vad direktörer borde ägna sig åt. Tanken är löjlig!

När företrädare för viktiga organisationer i samhället och toppolitiker inte uppvisar en moralisk inre kompass minskar långsamt människors förtroende för samhället och viljan att vara med och bidra. Det skapar också en grogrund för populistisk vänsterpolitik.

Det värsta är inte vad Leif Östling har sagt. Det värsta är att om det offentliga Sverige inte lär sig att prioritera och hushålla med våra gemensamma resurser så kommer skattemoralen till sist att sjunka, varnar Johan Ingerö, välfärdsansvarig på Timbro.