Kriget i Ukraina gör att det kan bli brist på viktiga vattenreningskemikalier till svenska vatten- och avloppsverk. Kommuner, länsstyrelser och flera myndigheter arbetar intensivt med frågan. ”Just in time”-principen gör systemet sårbart.

Somliga ministrars bruk av sociala medier kritiseras i en av dagens debattartiklar. Svepet innehåller också rik debatt om VA-frågor kring investeringsbehov och utredningen Vägar till hållbara vattentjänster.

Många kommuner behöver en bättre framförhållning i sitt VA-arbete, skriver Emma Bonnevier, klimatpolitisk expert på bransch- och arbetsgivarorganisation Byggföretagen.

Dagens lagstiftning för vatten och avlopp (VA) ställer boende i villa och fritidshus inför ruinerande fakturor – samtidigt som kommuners möjlighet att erbjuda mark för det eftersökta boendet i villa hämmas, skriver Villaägarna.

Fastighetsavgiften bidrar till att vi kan göra nödvändiga och viktiga investeringar i infrastruktur som stärker och säkrar den pågående fantastiska utvecklingen i Malung-Sälens kommun, replikerar kommunstyrelsens ordförande Hans Unander (S).

Bensinskatten, friskolorna och minister Strandhälls slarvande. Det är något av det som debatteras på fredagsmorgonen.

Växter hjälper till att rena dagvattnet från mikroplast och andra föroreningar. Nu kan försöken med biofilter vid Sundsvallsbron hjälpa kommunernas VA-bolag att begränsa spridningen även i tätare bebyggelse.

Hur fungerar ett biofilter? Och vilka växter passar bäst på vilken del av filtret?

Bevattningsförbud, vattenbesparing – kommunernas ”vanliga” åtgärder räcker inte på lång sikt, menar experter. Och pandemin ställer nya krav på vattentillgången.

Kraven i gymnasieskolan, upphandling, nya las-regler, minimilöner, nya regler för eget vatten- och avlopp och migrationspolitiken är några ämnen som engagerat debattörerna de senaste dagarna.

VA-avgifterna ökar i genomsnitt med 3,8 procent, i vissa kommuner med så mycket som 20 procent. Se hela listan – kommun för kommun.

Det är inte frågan om, utan när och i vilken takt omfattande investeringar måste ske i de svenska VA-näten. I snitt kommer VA-taxorna att behövas fördubblas under de närmaste åren. Vissa kommuner, med få invånare, har dock sådana utmaningar att de kommer behöva statligt stöd, skriver företrädare för Svenskt Vatten.

Dricksvattensäkerheten utmanas av torka, översvämningar, föroreningar och bristande underhåll i läckande ledningar. Genomsnittskommunen klarar inte själv av att möta utmaningarna. Nu krävs ett samlat grepp om den framtida finansieringen av VA-systemen, skriver vd:n på Svenskt Vatten.

Infrastrukturen. Den finns där och märks knappt – så länge allt fungerar. De kommande 20 åren behöver VA-investeringarna i Sverige vara 35 procent högre än i dag. Nästan en femtedel av det kommunala väg- och cykelvägnätet behöver åtgärdas, skriver kommunchefer och forskare.

Prisskillnaden på vatten i kranen kan vara så mycket som 300 procent mellan kommuner. Om prisgapet inte ska öka krävs nu en politisk diskussion och en modernare vattentjänstlag, skriver Pär Dalhielm vd på Svenskt Vatten.

Miljontals kubikmeter dricksvatten som har renats till ett livsmedel och som krävt både energi och andra kostnader, når aldrig fram till konsumenten. I hela landet är problemen desamma: våra VA-system läcker som ett såll, skriver deltagaren i vattenstämman Jan-Olov Johnson (S).

Branschorganisationen Svenskt Vatten hävdar att VA-taxorna måste fördubblas för att klara det gigantiska investeringsbehovet. Det kan möjligtvis fungera i storstäderna, men i mindre kommuner är det en orimlighet. Det behövs därför ett statligt stöd i klass med det som fanns på 1960- och 1970-talet, då många av Sveriges VA-anläggningar byggdes.

Dålig kunskap och invanda mönster leder till att kommuner, VA-bolag, fastighetsägare och svenska hushåll i onödan får betala sex till sju miljarder kronor årligen för problem orsakade av fett som hade kunnat stoppas vid källan med beprövad bioteknik.

Renoveringsbehovet hos landets kommunala VA-nät är skriande. Ändå hålls taxorna nere i varannan kommun. Dagens Samhälle har tittat närmare på var avgifterna stiger mest.

Att skjuta nödvändiga investeringar i våra VA-ledningsnät på framtiden leder sannolikt till ännu högre kostnader i slutänden. Nu måste beställare, rörtillverkare, teknikkonsulter, entreprenörer och forskningsinstitut arbeta tillsammans för att öka kunskapen och förnyelsetakten inom VA-ledningsnäten.

Allt fler börjar inse att vi måste satsa mer på våra vatten- och avloppsnät. Många nät är gamla och behöver uppgraderas. Urbaniseringen ställer ökade krav på kapacitet och risken för extremväder gör att vi behöver bättre dagvattenhantering. Så långt är i princip alla överens, men nu måste vi börja diskutera hur det ska göras och finansieras.

Mer extremt väder kombinerat med allt mer sårbara VA-system innebär att det är hög tid att Sverige får en nationell strategi för va-näten.

Det är dags att slå till bromsen för de höga gatuavgifter som kommuner kan debitera enskilda villa- och fastighetsägare. Tre principer bör vara vägledande i det arbetet då de skapar en stabil grund för en rimlig kostnadsfördelning mellan kommunen och fastighetsägaren.

Vi är överens med Fastighetsägarna om att det behövs både lagändringar och samarbete för att nå framgång i klimatanpassningsarbetet. Men synen på det arbete som gjorts och på det som ligger framför oss skiljer sig åt på några punkter.

Klimatanpassad samhällsplanering är ett lagspel där alla aktörer måste ta sitt ansvar och låta sig styras av lagledarens spelplan. Annars förlorar man matchen. Det gäller även Fastighetsägarnas branschorganisation som måste ta sin del av ansvaret för att hantera översvämningar.

Sverige saknar inte relevant lagstiftning och har dessutom en tydlig rollfördelning kring ansvaret för översvämningar. Däremot lever främst kommuner och VA-hållare, men även fastighetsägare inte upp till sitt ansvar.

Malmö arbetar med att ta fram en skyfallsplan, men i Sverige saknas relevant lagstiftning och rollfördelning för att kunna klimatsäkra fastigheter och städer. Danmarks lagstiftning är ett exempel på hur det går att snabba på klimatanpassningen.

Varje vecka tvingas invånare någonstans i Sverige att koka sitt dricksvatten, till följd av problem med kommunens vatten- och avloppssystem. Så ska det inte behöva vara. Frågan är hur många vattenläckor, parasitutbrott, larm om läkemedelsrester och brandskum i dricksvattnet, som kommer att krävas innan något görs åt dagens kortsiktiga investeringar i och splittrade ansvar för vårt viktigaste livsmedel.

SKL hävdar att inga fakta stödjer att det finns ett samband mellan parasitutbrott i dricksvattnet och kvaliteten på kommunernas vatten- och avloppssystem. Men om man följer diskussionen i Östersund så talar man där om uppskjutna investeringar som en förklaring till parasitutbrottet hos dem, replikerar VA-Faktas Hampe Mobärg.

Inga fakta stödjer påståendet att det finns ett samband mellan parasitutbrott och kvaliteten på kommunernas vatten- och avloppssystem. Däremot finns mer att önska av länsstyrelserna och Livsmedelsverket på vattenområdet. Det slår Gunilla Glasare på SKL fast i en replik.

Minst 47 000 personer blev sjuka av infekterat dricksvatten i Östersund och Skellefteå och det kostade samhället stora pengar. Vare sig medborgarna eller kommunerna har råd att vänta på utredningen om dricksvattenförsörjningen för att genomföra nödvändiga investeringar i våra vattensystem, skriver Hampe Mobärg.