Skolans skilda världar

Varför kan inte skolan ge alla elever en likvärdig utbildning? Dagens Samhälle har frågat fyra skolprofiler som pekar på orsaker och lösningar.

Staten har på fem år lagt närmare 22 miljarder kronor på att skolorna ska bli mer likvärdiga. Enligt Skolverkets utvärdering är det svårt att bedöma om satsningen gett resultat. ”Risk att vi skjuter ut pengar utan kunskap om hur de bäst används”, säger generaldirektören.

Två år i rad var gymnasiebehörigheten på Skäggetorpsskolan i Linköping sämst i hela landet. Då lades högstadiet ner – och elevernas resultat sköt i höjden. ”Vi var tvungna att dra ur kontakten.”

Staten har under fem år satsat nästan 22 miljarder kronor på mer likvärdighet i skolan. Under denna tid har gymnasiebehörigheten bara ökat marginellt och i 84 kommuner har skillnaderna mellan olika skolor vuxit, visar DS granskning.
• Lista: Så stort är gapet mellan skolorna i din kommun
• Störst skillnad i Malmö
• Rektor: ”Ett historiskt lågt resultat”

Var hittar elever sin motivation att anstränga sig i skolan? Är det i hemmet, bland kompisar eller i klassrummet? Om eleven inte får sin motivation hemifrån så ska skolan bidra, men hur?

Vi behöver få en tydlig statlig finansiering, dimensionering och styrning av skolan. Det är en ödesfråga för Sverige, skriver Lärarnas Riksförbunds Åsa Fahlén.

Kommunerna måste få avsevärt större möjligheter att styra resurser till de kommunala skolor som har de största utmaningarna. Då behövs en kraftfullare resursförstärkning än de sex miljarder skolkommissionen föreslår.

Min tro och förhoppning är att SKL nu ställer sig bakom Skolkommissionens förslag. Det skulle innebära ett värdefullt stöd för ambitionen att utjämna villkoren i skolan, med utgångspunkt i elevernas förutsättningar - inte kommunernas!

Göteborg är en hårt segregerad skolstad, men vi arbetar metodiskt, stegvis för att öka jämlikheten och motverka segregationen. Nyanlända elever erbjuds exempelvis skolgång en bit från hemmet, skriver Karin Pleijel (MP), skolkommunalråd i Göteborg.

Varför ska en liten kommun med kanske bara tre skolor omfördela resurser när det inte finns några påtagliga socioekonomiska skillnader mellan skolorna? Det skriver Kenneth Nilsson, SKL, i en replik till LR.

Skolor som har lika tuffa förutsättningar får helt olika ersättning per elev från sin hemkommun. Skolans resurser måste fördelas om inte bara utifrån en enskild kommuns förutsättningar utan också mellan landets samtliga skolor.

Jag är kritisk till Skolkommissionens förslag om att inrätta statliga regionala myndigheter som ska ”hjälpa” huvudmännen i det som är kärnan i deras uppdrag, nämligen att utveckla skolan, svarar Ifous vd Marie-Hélène Ahnborg.

Skolhuvudmännen har haft ett kvarts sekel på sig att ”ta ansvar på riktigt” – men har inte klarat av det. Därför är det viktigt med tydligt statligt ansvar, skriver Åsa Fahlén i en replik till Ifous vd.

Att staten enligt Skolkommissionens förslag ska ta ett större ansvar för det lokala utvecklings­­arbetet i skolan är inte rätt väg framåt. Det riskerar att frånta huvudmännen incitament för att ta ansvar på riktigt.

Nyanlända barn har liksom alla elever rätt till en god och likvärdig utbildning. Men för att kunna tillgodose elevernas behov krävs en långsiktig planering där lärare och studiehandledare ges rätt förutsättningar.

När Skolkommissionen i förra veckan presenterade sitt slutbetänkande kom debatten snabbt att reduceras till en enkelspårig tävling bland politiker och opinionsbildare om vem som kunde komma på fyndigast lotteriskämt. Vi tycker att skolan är viktigare än så och att förslagen är värda att ta på allvar.

Att inte låta nyanlända börja skolan på den nivå som passar deras förkunskaper baseras helt på ideologi, och de dåliga skolresultaten som blir följden används av Skolkommissionen som hävstång för politiska lösningar man redan bestämt sig för att driva.

Möjligheten att själv få välja skola är en rättighet. Detta slog Skolkommissionen tydligt fast på torsdagen. Det välkomnar Moderaterna. Däremot säger vi skarpt nej till skolkommissionens förslag att ersätta skolvalet med ett skollotteri. Det är fel fokus och kommer inte leda till att fler elever får bättre kunskaper i den svenska skolan.

Skolkommissionen föreslår att ett av de viktigaste besluten i en ung människas liv ska avgöras genom tombola eller genom att kommunen med tvång ska kunna placera eleven i en grupp med en ”lämplig” social sammansättning. Men att det finns dåliga skolor kan inte mötas med att man ska lotta om vem som ska gå i dem, skriver Christer Nylander (L).

Skolkommissionen har levererat och därmed har skoldebatten fått bränsle för en bra bit framöver. Sociala medier kokar redan över – av förtrytelse över lottning, förändrad upp- och antagning och andra kontroversiella förslag. På Twitter bråkar Moderater med Socialdemokrater, alltmedan och huvudmän och andra relevanta organisationer pressmeddelar oss sina reaktioner.

Lärarlönelyftet behövs för att på sikt få fler att vilja bli och förbli lärare, men tyvärr har genomförandet lett till kritik. Undersökningar visar att där processen varit tydlig och transparent har reformen tagits emot positivt. Det är viktiga lärdomar i de fortsatta samtalen om reformen.