Antingen är den nya regeringen okunnig om norrländska förhållanden – eller direkt Norrlandsfientlig.

Det har varit en långsam rörelse, men vid det här laget har den geografiska representationen i riksdagen i princip havererat.

Alla politik- och samhällsområden kräver sin idéproduktion för att vara relevanta. Med landsbygds- och regionalpolitiken har det varit lite så och så med nytänkandet och debatten.

Hanne Kjöllers ledartext om glesbygden får Po Tidholm att drömma om en ny skattereform.

En röst på SD har för många tidigare S-väljare blivit den ultimata revolten. Men missnöjet har djupa rötter – ända tillbaks till 1990-talskrisen och det svenska EU-inträdet.

Den senaste Stockholmsdebatten visar att staden är norm och att snart nog alla andra sätt att leva på betraktas som suspekta avvikelser. En mindre ytlig diskussion låter som vanligt vänta på sig.