Nationalism

På tre år har liberalismens starke man i Europa gått från en sorts utstuderad anti-nationalism till att bli en tämligen stark försvarare av samma nationalism. Varför är då detta viktigt? Tja, det gäller att komma ihåg att Sverige inte är ett land som uppfinner idéer eller politiska trender och att mycket av det som hänt i Frankrike de senaste decennierna även har kommit hit i sinom tid.

Pandemin har ytterligare ett potentiellt offer – drömmen om EU som en sammanhållen organisation med fungerande lagar och regler. Coronakrisen har visat att samarbetet helt enkelt inte går att lita på.

En gemensam berättelse är betydligt mer enande än omoderna tankar om nationen. Hur avlägset det än känns nu, precis i början av katastrofen, så kommer corona att föra oss närmare varandra.

Nationen återuppstår i en kris som denna, men inte bara som tvingande realitet. Den är också en livsviktig källa till handlingskraft, sammanhållning och solidaritet. Något man kan ha mer eller mindre av i ladorna när allvaret slår till.

Visst har en språklig och kulturell gemenskap i många fall varit en gynnsam förutsättning för demokratins framväxt. Det innebär inte att nationalismen fyller en viktig roll idag, eller att de potentiella fördelarna uppväger riskerna, slutreplikerar Andreas Bergström tillförordnad vd på tankesmedjan Fores.

Både konservativa och liberala idéer har förändrats. Liberaler förr misstrodde demokrati, som kallades ”pöbelvälde”. Ingen anklagar väl Fores för att vilja avskaffa demokratin för det? Det skriver Dan Korn, tankesmedjan Oikos, i en replik till Andreas Bergström.

Tankesmedjan Oikos kommer att få ett stort utrymme – om liberaler inte förmår att debattera konservatism utan att angripa halmdockor. En seriös idédebatt kräver seriösa argument, replikerar Fredrik Hultman, projektledare Frihetlig konservatism på tankesmedjan Timbro.

Problemet med tankesmedjan Oikos, som Sverigedemokraternas riksdagsledamot Mattias Karlsson skapat, är varken avsikten eller beteckningen – utan att nationalism och konservatism är ideologier som hör hemma på historiens skräphög, skriver Andreas Bergström, tillförordnad vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores.

EU-strukturen liknar allt mer en marionettdocka med klippta trådar. Lagarna finns kvar, institutionerna finns kvar – men kraften bakom dem läcker ut i etern.

Vi måste hålla historien levande. Förmågan att lära sig av historien kan dels få oss att undkomma banala felslut, dels mota den växande vurm i samhällsdebatten att det var bättre förr. Fler borde – åtminstone i sina egna huvuden – reflektera över det vi redan vet och det vi redan prövat.

Vem vill uppoffra sig genom skatter eller värnplikt för en administrativ enhet? Nationell sammanhållning är centralt för att skapa ett bra samhälle. Det är först när en sådan sammanhållning övergår i chauvinistisk nationalism som den blir livsfarlig, skriver forskaren Patrik Lindenfors.

Vi förlorar alla något på vägen när vårt värde som medborgare reduceras till en grupptillhörighet som måste förklaras och definieras, i stället för den självklara individuella rätt som ett civiliserat samhälle värnar, skriver Gunnar Hökmark, apropå debatten kring minoriteter.

Det fanns en tid när svenskarna inte gjorde så stor sak av nationaldagen. Vi hade inte ens ledigt om dagen inte råkade inträffa på en helg. Satte kanske pliktskyldigt upp en flagga och åt en bakelse och sedan var det inte mycket mer med det. Det var väldigt lagom, väldigt svenskt, konstaterar Per Holfve (Fi) som känner sig obekväm inför det alltmer högljudda firandet av dagen.

Det nationalistiska hotet växer. Under flera år har borgerligheten låtit nationalisterna lägga beslag på fosterlandskärleken, samtidigt som man kapitulerat inför vänsterns uppfattning att det skulle vara exkluderande att vilja framhäva det svenska. Denna utveckling kan stoppas om borgerligheten åter blir patriotismens företrädare, skriver Oscar Hagelin, Högerjuristerna.

Macrons och Trudeaus politiska framgångar bygger knappast på någon metrosexuell snällism med öppna gränser och Kumbaya. Här finns viktiga lärdomar att dra för svenska politiker som filar på valmanifest.

Om EU skall bli ett lyckat projekt, som binder människor samman till en gemensam identitet, måste samtalet handla om annat än pengar. Det är en av läxorna som vi kan lära efter britternas beslut att lämna unionen. Den andra är att det är människor utan tydlig identitet, utan kulturarv och med låg självkänsla som är som mest mottagliga för chauvinismens locktoner. Det menar författaren Dan Korn, som bor i England.

Sverigedemokraterna har genom tydlig nationalism och invandringsfientlighet lovat att göra Sverige stort. Parallellerna med Donald Trumps slogan ”Make America Great” är tydliga. Och både SD:s och Trumps förslag är populistiska, kostsamma och svåra att genomföra i praktiken.

Bort med alla gränser – montera ner nationalstaten, tycker somliga. De glömmer då att folk flyr till västvärldens moderna nationalstater. Just för att vi byggt ”murar”, eller institutioner, så kan demokrati och medborgerliga rättigheter garanteras. Alternativet till nationalstaten är nämligen det kaos som driver miljoner på flykt, menar författaren Dan Korn.

Den dominerande politiska striden står mellan någon sorts disciplinhöger och en ”allt åt alla”-vänster. Det är en fruktlös konflikt, skriver Marika Lindgren Åsbrink och läser av Sveriges dagspolitiska konvulsioner genom ett av Barack Obamas bästa tal.

I åsiktsglidningarnas tidevarv måste socialliberaler tillsammans med oss demokratiska socialister, feminister, miljökämpar, fackförenings- och folkrörelseaktiva gå ut i försvar för att välfärd är förenligt med att vi som bor i detta land blir fler.

Är det någon som inte riktigt har läst på om vare sig Sverigedemokraternas politik, ideologi eller historia så verkar det vara just riksdagsledamoten Paula Bieler (SD), svarar två skribenter på sajten Inte rasist men...

Ett tips till var och en som på något sätt vill analysera Sverigedemokraternas politik, kritisera våra utgångspunkter eller jämföra sin egen värdegrund med vår är att faktiskt läsa på först. Kristdemokraterna David Lega och Magnus Jacobsson kan inte ha gjort något av det.

Traditionalister, statsindividualister, nyliberaler och rentav nyfascister. Alla kan tralla med i Ulf Lundells Öppna landskap.

Morgondagens problem kommer inte lösas genom att vi gömmer oss bakom nationella gränser och myter. För framtidens skull behöver vi en modern idéutveckling som går emot de reaktionära idéer som dykt upp i spåren av den globala krisen.

När välfärden knakar i fogarna, med urholkade pensioner och brister i vård och skola, hörs röster som hävdar att orättvisorna i världen bara kan försvinna om nationsgränserna löses upp. Men de som nu flyr till Europa söker sig till fungerande statsbildningar. Flykten går från klansamhällets opålitlighet till nationalstaten med dess välfärdsinstitutioner, skriver författaren Lars Åberg.

Mångkultur och nationalism går visst att förena. Förutsättningen för ett samhälle där många olika kulturer lever sida vid sida är att det finns något som samlar, en positiv självbild, en sorts patriotisk överstatlig stolthet i nationen i fråga, skriver Dan Korn i en replik om nationaldagen och nationalismen.

I en värld som är global är nationalismen föråldrad, menar Vladan Lausevic i en replik på Dan Korn.

Idag på nationaldagen anordnar många kommuner ceremonier för att välkomna nya svenska medborgare. Och då spelar det roll vad kommunalråd och andra företrädare för det offentliga Sverige säger och gör. Här kommer några råd om vad dessa tal kan innehålla.

Det finns ingen färdig app som räknar nordiska namn. Exakt vilka variabler vi ska mäta och hur dessa variabler ska utformas är ännu inte klart. Men vi måste prata om hur verkligheten ser ut för att kunna förändra den, skriver Rättviseförmedlingen i en replik om deras projekt som ska visa vilka som syns och hörs i media.

Rättviseräknaren, framtagen på uppdrag av staten, har fått stor uppmärksamhet. Men Rättviseförmedlingens app bygger på en rasistisk uppfattning om vad som är vår gemenskap. Rätt av.