På åttiotalet klarade socialdemokratin inte att samla sig runt en förnyelse av en förvuxen och byråkratisk offentlig sektor, vilket i sig banade väg för marknadiseringen. På motsvarande sätt riskerar Moderaterna i dag att se tidsandan gå dem förbi - för lång tid framåt.

Knappt hade Anders Borg expedierats från hjältehyllan till komposten förrän det var dags för Anna Kinberg Batra att buas bort från parnassen. Är det inte rätt mycket nu? frågar sig journalisten Paul Frigyes, aktuell som redaktör för en ny bok om mediedrev.

Som ledare för ett liberalkonservativt parti kan det vara viktigt att slå fast två saker. För det första det konservativa, lär något av det förflutna. För det andra det liberala, våga tro att individer kan bryta mönster. Och om du tittar i backspegeln tyder allt på att du är en övergångsfigur, skriver statsvetaren Stig-Björn Ljunggren i en PM till Anna Kinberg Batras efterträdare.

Häromdagen baxade jag ut min barnvagn från ett lokalt nudelhak vid lunchtid. Utanför hade några ölsugna herrar redan köpt öl nummer två och nu satt de där och skrockade medan jag ryckte och slet i min vagn. Vi kom i samspråk och de ville snart prata politik. Exakt vilken politisk hemvist de hade fick jag aldrig klart för mig. En var besviken socialdemokrat, en annan bara besviken. Båda ogillade Miljöpartiet. ”Hur blir det då tror du”, sade de, ”med den där Battra?”

Att inte kunna formulera konstruktiv kritik mot Anna Kinberg Batra utan snarare ägna sig åt påhopp kring hennes person känns desperat, populistiskt och unket. Vi moderater är bättre än så.

Vänstersvängen under Alliansens andra valperiod slutade med att Moderaterna tappade nästan 25 procent i valet 2014. Väljarna förväntar sig att Moderaterna tydligt befinner sig på höger planhalva, och det är utifrån det vi måste bestämma vilka vi är och vad vi vill.

Moderaterna är ett parti utan styråra och riktning. Den bilden ger moderata kommuntoppar i en enkät som Dagens Samhälle har genomfört inför Sverigemötet i helgen. Flera kräver byte av partiledare.

Det politiska samtalet har under lång tid handlat om spelteori och opinionsmätningar snarare än politiska reformer som Sverige så desperat behöver. Det är nog en känsla många väljare delar och det är dags för Moderaterna att ta denna känsla på allvar.

Två mätningar sätter idag skräck i Moderaterna, som sannerligen inte belönas av väljarna för sitt närmande mot Sverigedemokraterna. I Expressens/Demoskops mätning störtdyker M ner under 20 procent, till 18,5. Samtidigt fortsätter Centerpartiet sitt segertåg och får hos SvD/Sifo sin högsta siffra på 26 år.

Att Moderaterna aktivt kommer söka stöd för sin politik innebär en återgång till ett parlamentariskt förhållningssätt som tidigare varit praxis. Men i det tunnelseende som en alltför trång åsiktskorridor skapat slog det ner som en bomb.