LSS-utredningen

Om det fanns anledning att misstänka att assistansbolagen inte erbjuder brukarna en bra service skulle jag dela Åsa Regnérs oro. Men på en marknad med många aktörer är den risken liten. Möjligheten för brukarna att byta leverantör är inte heller bara en teoretisk möjlighet. En ganska stor andel har gjort det.

Myndigheterna följer inte bara praxis. De är i många fall drivande i att skapa en allt snävare såväl domstols- som myndighetspraxis när det gäller LSS, lagen om stöd och service. Ett exempel handlar om det grundläggande behovet att äta där Försäkringskassans besked plötsligt ändrade praxis.

När kostnaderna för LSS ses över riskerar anhöriga att i ännu högre grad bli ytterst ansvariga för stödet till personer med funktionsnedsättning. En försämring av LSS påverkar anhörigas livskvalitet och kommer att leda till att fler blir sjukskrivna. Alltså en besparing som leder till ökade kostnader.

Företrädare för oppositionen som försvarar LSS anklagas för populism och skrämselpropaganda. Viljan att lägga locket på visar vilken syn som härskar vad gäller personer med funktionsnedsättning.

En MS-sjuk kvinna dog på en offentlig toalett till följd av en snäv tolkning av hennes faktiska assistansbehov. Den tragiska olyckan möjliggjordes av att såväl politiker som berörda myndigheter valt att låta tunnelseende och okunskap styra i stället för att lyssna på sakkunniga inom LSS, vilket gör att lagens grundläggande intentioner inte följs. Vem tar ansvar för det?

En kvinna med neurologisk diagnos, MS, miste livet på en offentlig toalett. Det sker strax efter att hennes assistans dragits ned. När det som händer inte får hända måste ansvariga nu trycka på nödstopp och agera.

Ändringarna i assistansersättningen upplevs av de berörda som ett övergrepp, skriver företrädare för assistansbranschen och önskar att Lagrådet ska få granska förslaget.

Tänk att inte kunna gå på toa när man vill eller hälla upp ett glas vatten om man är törstig. Att leva på nåder och inte veta om man kommer att få hjälp idag, nästa månad eller om ett år. En kropp eller hjärna som inte lyder är svårt att föreställa sig om man inte har varit där själv eller jobbat intill någon i den situationen.

Debatten om assistansersättningen fortsätter och regeringen hotar med neddragningar. För mig innebär assistans att jag får det verktyg som behövs för att jag ska kunna forma mitt eget liv. Regeringens hot om neddragningar leder vidare till en ytterst brännande frågeställning: Vilket pris är vi beredda att betala för att alla ska kunna vara med?

Begreppet ”assistansfusk” var okänt fram till 2008. Sen dess har det etablerats så till den grad att den som är funktionshindrad får finna sig i att ständigt betraktas som en brottsling.

Antalet timmar som beviljas personer med statlig assistansersättning har under de senaste tio åren ökat från i genomsnitt 105 timmar per vecka till 130 timmar. Regeringen har uttryckt stark oro över detta och gett Försäkringskassan i uppdrag att minska timantalet och motverka överutnyttjandet. Men regeringen börjar i fel ände. Först måste man ta reda på hur det verkligen förhåller sig, sedan kan man handla.

Den 25 juni 2015 föll den dom från Högsta förvaltningsdomstolen som kom att ta ifrån en kvinna hennes assistansersättning. En rättighet hon haft i 15 år. Det är dagen då det som alla vi verksamma inom assistansen trodde oss veta plötsligt slutade att gälla. Vi kan inte längre tiga medan sparkrav och vidlyftiga tolkningar av lagen fortsätter att urholka människors rättigheter, skriver en lång rad undertecknare.

Det är vår skyldighet som regering att se till att varje krona som betalas in i välfärden hamnar rätt. Därför måste vi utreda varför kostnaderna för assistansersättningen och LSS dubblerats. Det är en förutsättning och ingen motpol till förbättrad kvalitet.

I RBU hade vi hoppats att regeringen skulle ta tillfället i akt att ge den nya utredningen i uppdrag att restaurera LSS, men istället har man en kortsiktig kostnadsjakt för ögonen

Regeringen tillsätter i dag torsdag en särskild utredare som ska se över LSS och assistansersättning. För oss är det viktigt att utredaren ska arbeta nära de politiska partierna i Sveriges riksdag och nära funktionshindersrörelsen. I uppdraget ligger att lägga förslag för en ekonomisk hållbar utveckling samt en lagstiftning som ska främja jämlikhet och full delaktighet i samhällslivet.

Assistansreformen är en mycket lyckad frihetsreform för de mest utsatta. Men nu urholkas lagen bakvägen genom myndighetsbeslut och domstolsavgöranden på ett sätt som går rakt emot lagstiftarnas ursprungliga intentioner, och utan att det finns några riksdagsbeslut om detta. Det är dags att politikerna återtar makten över LSS-lagstiftningen.

Människor har blivit mer isolerade och mindre självständiga - det är två resultat av nedskärningarna av LSS. Regeringen måste garantera att varje människa ska få det stöd hen behöver, något som också är en mänsklig rättighet enligt FN:s konvention för personer med funktionsnedsättning.

Vi måste både se till att LSS lever upp till sina rättighetsambitioner och att vi får till stånd en hållbar kostnadsutveckling. Kontroll på att pengarna går till rätt saker är ett viktigt steg, skriver Åsa Regnér (S) i en replik till Unga Rörelsehindrade.

Personlig assistans och andra insatser inom LSS garanterar ovärderliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det är därför mycket oroande att regeringen aviserat ytterligare försämringar av LSS.

Jag välkomnar en översyn av lagen så att synskadades rätt till ledsagning enligt LSS blir tydliggjord en gång för alla, skriver Håkan Thomsson, Synskadades Riksförbund, i en replik till SKL:s biträdande chefsekonom Annika Wallenskog.

Att kommunerna skär ner på LSS är en missuppfattning och ett påstående som inte har stöd i den offentliga statistiken, skriver SKL:s biträdande chefsekonom i en replik.

Kommunerna har blivit mer restriktiva när det gäller att bevilja ledsagning till synskadade. Enligt Socialstyrelsen är bedömningarna rättsosäkra. Ledsagningen måste därför genomlysas när regeringen nu ser över LSS.

En mer nyanserad medierapportering och politiker med ryggrad som inte gömmer besparingar bakom fina fraser. Det är två önskningar inför 2016 från juristen Linda Bergstrand på God Assistans.

Som alltid när assistansersättningen debatteras redovisas onyanserade siffror om kostnaderna. Menar regeringen att det finns personer med assistans som inte borde ha det? Och vilka är i så fall dessa? undrar FUB:s ordförande i en replik till Åsa Regnér.

LSS är ett viktigt verktyg för delaktighet. Det är en rättighetslagstiftning med höga ambitioner om människovärde, och det ska den fortsätta vara. Därför är det centralt att resurserna går till de individer och de behov som lagstiftningen avser.

När politiker i dag säger att de ska se över assistansreformen och dess höga kostnader; vad exakt är det man vill skära ned på? Reformen gör det möjligt för barn och unga att växa upp i kärlek och gemenskap. I dag har vi glömt hur det var tidigare, skriver två forskare.

Flera ministrars uttalanden om att kostnaderna för den personliga assistansen måste minska är feltänkta. Att ställa utsatta grupper mot varandra är dessutom en usel och cynisk politik.

I debatten hörs nu röster som uttrycker att LSS hotar statsbudgeten. När vi lyssnar till dessa uttalanden är det viktigt att ha i minnet att LSS handlar om människor. Vem eller vilka människor anses vara så uppseendeväckande dyra att hela statsbudgeten är i gungning?